.

Idag har varit ganska jobbigt känslomässigt. Hjärnan har gått på högvarv och hjärtat dunkat febrilt. Jobbet börjar snart, på måndag för att vara exakt. Det kommer bli skitjobbigt att träffa Andreas, tänker inte sticka under stolen med det. Har tänkt på honom hela dagen, försökt koppla bort tankarna men det har gått sådär. Jag hatar dig för det du gjort mig och jag vill egentligen inte ha något med dig att göra, men det är svårt. För jag saknar dig. Vill komma bort från dig. Vill inte jobba med dig. Vill inte träffa dig varje dag på jobbet, att ständigt bli påmind om vilket jävla as du varit. Vill inte påminnas om hur fin du är. Hur kul vi haft. Vill inte.. Det enda jag känner just nu är att jag vill åka bort härifrån, bort från dig. Bort från alla problem som du skapat. Vill till UK. Vill till Josephine. Kanske jag flyttar dit om jag trivs. Vill lära känna nya människor. De här två veckorna har varit riktigt hyfsade. Festat, levt schysst, ätit gott. Nu är det dags för nya tag. Ska bli skönt. Jag kunde inte bry mig mindre om vem som läser det här heller eller om du tycker det här inlägget är too much. Med tanke på att det inte verkar som du bryr dig om mig, varför ska jag bry mig? 5 månader Andreas. That's all I'm saying.