. -

Oro.

Jag är orolig över att jag inte klarar den här veckan tränings -och kostmässigt. Motivationen börjar tryta, energin ligger långt ner och min allra största stöttepelare kan jag inte få tag på när jag behöver honom som bäst.

Oron i kroppen kanske är en del av det jag just skrev? Jag är livrädd för att misslyckas.

Jag mår dåligt ikväll. Jag hoppas det ger med sig. Jag vet att nyförälskelse är något som går över och att vi är inne i en fas då vi ständigt vill vara med varandra. Jag vet att jag ständigt pratar om min kärlek. Jag ber om ursäkt om det är någon som tar sig illa vid och inte orkar lyssna på mig.

Men ikväll mår jag dåligt. Lade nyligen ifrån mig telefonen efter att ha pratat med varandra. På något vis kändes det annorlunda, han lät annorlunda eller så är det bara något jag fick för mig. Tågresan var lång, han kanske var trött.

Börjar analysera saker. Blir rastlös. Idag har det inte alls varit som vanligt.

Det har gått en dag. EN DAG. Funderar över hur det kommer bli om/när han rycker ut i utlandstjänst. Nu är vi "bara" 100 mil ifrån varandra och kan ändå höras av varje dag. Den möjligheten kanske inte finns senare.

Kommer jag klara det här? Är det något jag bara känner nu? Vi kommer ju absolut vara i en annan sits då och ha en helt annan relation till varandra också.. men är det något jag klarar av?

Att tänka själviskt. Vilja ha kvar honom i Sverige för min egen del.

Ikväll är jag ledsen. Jag kan inte sluta gråta. Jag har ingenting att gråta över egentligen, men jag gör det ändå.

Jag känner mig på något vis övergiven. Lämnad och blottad.

Rädd att jag kommer tappa kontrollen för mat. Han är inte allt när det gäller stöttande, men han är den största. Det är så mycket frestelser överallt. Imorgon är det fettisdagen, vilket innebär semlor för hela slanten. Tur att jag är ledig då det brukar serveras semlor på jobbet.

Helgen var alldeles för kort. Kortare än vanligt. Vi fick bara halva fredagen, lördagen och nån timma på söndag morgon tillsammans och det skär i hjärtat. Det gör så ont. Kroppen värker. Det var så fruktansvärt att lämna honom i min lägenhet, veta att den skulle vara mörk och tom när jag kom tillbaka.

Går och lägger mig snart så tisdagen kommer och det bara är 10 dagar kvar innan vi ses igen.

2012-02-20 @ 21:54:49 Stuff 'bout me. Permalink

Kommentarer

Postat av: Ewelina

Älskade fina Jannika <3 Såklart man blir ledsen och orolig. När man är ensam också så skenar tankarna och man blir så himlans orolig över alla saker. Men du jynxar ert förhållande utan någon anledning. Det kan ju vara så för Mats också, att det känns otroligt jobbigt att vara ifrån dig och han visar det på sitt sätt. Eller så var han bara trött. Men jag tvivlar på att han tröttnat på dig eller att något är annorlunda mellan er. Jag tror mer att han längtar ihjäl sig efter dig.

Gällande kosten och träningen, jag tror det är bra för dig att fokusera på träningen just nu. Låta tiden gå, få ur dig massa energi som du kanske inte trodde att du hade.

Jag känner igen dina känslor så otroligt och därför gör det ont i mig också när jag vet att du känner såhär. Men du får helt enkelt acceptera läget och sen tänka på att ta en sak i taget och leva lite mer i nuet. Samtidigt som du får längta efter honom. Men låt inte du själv gå ner dig totalt. Tänk på att träningen och kosten är din investering i dig själv.

Sen vet jag att är man nyförälskad vill man bara vara med varandra 24/7, är man inte med varandra vill man smsa/ringa och allt sånt. Men ibland kan man inte det, då får man gilla läget. Fina du, jag tror så himla mycket på DIG. Jag vet att DU kan göra detta. Att DU klarar dig. Du måste bara inse det själv. Acceptera när du är så ledsen så du gråter av saknad, och sen känna att tiden inte går fortare för att man gråter utan försök sysselsätta dig.

Jag tror på dig och Mats. (om inte annat får han kulorna cuttade om han skulle såra dig)

massa puss o kram och du får alltid ringa o smsa om du behöver lite pepp!

2012-02-21 @ 09:48:25
URL: http://ewelinabonk.wordpress.com

Trackback