För att jag älskar dig.
När jag har gått mina promenader till och från jobbet så har jag verkligen haft tid till att fundera över saker.
Reflektera över vad som har hänt sedan det nya året började och hur jag känner.
Jag kom på mig själv flera gånger att tänka på stunder jag tillbringat med Mats och utbrista ett fnitter för mig själv. Han gör mig glad. Han får mig att känna mig som en bättre människa, att jag vill göra bra saker. Han är världens bästa bollplank, jag kan dela med mig av idéer och han kommer med motfrågor.
Allt känns så rätt med honom, vi tänker likadant och det har hänt flera gånger att jag säger saker han precis tänkte på sekunden innan. Det han inte har i huvudet har jag. Vi kompletterar varandra.
Varje dag ska jag försöka visa hur mycket jag uppskattar din närvaro och när vi är ifrån varandra vill jag visa att du är den enda för mig.
Vi har ett tufft år framför oss där vi ibland kommer vara ifrån varandra i veckor, men jag tror på oss, jag tror på att vi en dag kommer leva tillsammans. Få vakna upp bredvid varandras sida varje dag. Få pussa honom på kinden innan jag går iväg till jobbet.
För dig gör jag allt. Du är ständigt i mina tankar Mats. Den kärlek du gett mig kan inte beskrivas med ord.
Jag lovar att jag alltid kommer stå vid din sida, stötta dig i svåra beslut, vara axeln du kan luta dig emot. Jag erbjuder dig min hand för att tillsammans möta en oviss framtid. Vi har bara känt varandra i dryga månaden, men det känns som så betydligt mycket längre, för mig känns det som jag har hittat rätt. Att det ska vara vi, att det alltid skulle vara menat.
Du betyder mer för mig än du anar älskling. Du gör mig hel. Du ger en trygghet som är ovärderlig för mig. Jag saknar din famn, dina smilgropar, ditt skratt. Du är det bästa som hänt mig.
Dålig sista dag i januari.
Helvetesdag. Mår dåligt. Varit irriterat i stort sett hela dagen och självklart vet jag att det är för att jag inte äter socker längre. Dessutom tar jag in så pass mindre energi matmässigt att jag inte orkar med nånting.
Imorse ringde klockan 07.10. Snoozade till åtta. Kvart över åtta hade jag fått i mig frukost, klätt på mig och begett mig ut mot jobbet efter många diskussioner med mig själv ifall jag skulle ta bussen eller inte. Energi = 0.
Men jag tog mig i kragen och vandrade ut iallafall. Det var tunga steg kan jag säga och det tog 5 minuter extra att gå än i vanliga fall.
Irriterat mig på i princip alla på jobbet. Spelar ingen roll vad de sagt. I vanliga fall så hade jag skrattat åt Andreas guling-skämt men jag tittade bara på honom bittert och gick därifrån. Övervägde om jag skulle ta bussen hem. Fitta vad kallt det var ute. Ännu en gång tog jag mig i kragen och gick hem. Gymet orkar jag inte ikväll. Knappt att jag orkar slänga ihop nånting att äta, men magen kurrar (verkligen kurrar högt!) så får väl slänga ihop något.
Motivationen tryter. Det har varit ett enda känslosvall idag. Från att vara glad imorse till att bli irriterad till att nästa börja gråta på jobbet. Fuck this. Snart orkar jag inte. Det blir bättre snart. Första veckan är värst I guess.
Bitterkorean.se ;P
Hålla kosten eller inte?
Tycker verkligen inte om känslan att vara hungrig. Eller vara på gränsen. Vill kunna känna mig mätt, men det gör jag inte. Ikväll har jag ätit två kokta ägg och ett päron. Känns som jag skulle kunna trycka i mig fem ägg till.
Måste finnas ett bättre utväg än den här? Frukosten är inga problem med. Havregrynsgröt och ett ägg fungerar jättebra, är ingen typisk frukost människa. Ibland kan det vara trevligt att duka upp allt möjligt på helgen dock :)
Men det är verkligen en kamp. Älskar mackor, älskar pastarätter, all form av potatis, men även en god köttbit med en god sås till.. Det här är såååå jobbigt. Det är ingen som tvingar mig till nånting, men jag vill gå ner i vikt och jag vill tona till kroppen och om det här är en spark i rätt riktning, so be it.
Att ännu en gång ha en pojkvän som kan äta vad han vill utan att det syns är jobbigt. Att se honom äta bulle, semla. Vill ha jag med. Det som är så svårt med kosten är att vi alltid måste ha det, Det är vårat bränsle. Vi måste äta för att kunna fungera och överleva. Godis och chips är inga problem. Jag kan äta/smaka det nån gång för jag vet att det är inget jag behöver matmässigt för att kroppen ska fungera. Nu säger jag inte att kroppen behöver en pizza eftersom det är mat, men jag vill ha en fin jävla köttbit, mediumrare och en bit potatisgratäng.
Går ständigt och tänker på mat. Sugen på en pastarätt med kyckling i någon gräddig sås. Eller oxfilépasta..
Mats och mat är det som ockuperar min hjärna.
Min passion för att baka lär ju försvinna helt om jag ska fortsätta såhär.
Att väga och räkna sin mat.
Det är okej att dra efter andan och höja ena ögonbrynet här. Jag gjorde det själv när Mats kom på idén att han skulle göra ett kostschema till mig. Men å andra sidan tänkte jag, det kanske inte är så dumt?
Började lite smått idag och det känns ska jag säga helt okej, det kommer bli en utmaning, men jag tror på det och Mats tror på det och det är det enda som betyder något just nu.
Efter kikande på vad jag äter en vanlig vardag så drog vi slutsatsen att jag får i mig för mycket fett. Enligt det schema jag ska testa nu så ska jag få i mig 7g fett per måltid. På min frukostmacka igår hade jag två skivor ost. Kom genast upp i ca 6 g. Tänk dig då min köttfärspaj jag hade till lunch....
När man börjar titta på vad man faktiskt äter så blir man förbluffad.. Å vad man faktiskt får i sig!
Idag, eller rättare sagt morgondagens lunchlåda kommer bestå av hokifilé, kokt potatis, ett hackat ägg och spenatstuvning. God jävla mat och jag kommer precis inom radien av det jag ska äta. Huuuuur bra? Bra I say.
Min frukost imorn kommer bestå av ett kokat ägg, havregrynsgröt med lite mjölk i. OMG, bra med kolhydrater, bra med protein från ägget och man håller sig länge. Till mellanmål blir det säkerligen ett päron som jag köpte idag.
Jag tror på det här, vi får se vad vågen säger i helgen när det är dags för invägning nr 2.
3 träningspass och bra mat i veckan. Startvikt igår på 71.7, hänger ni på och stöttar mig?
Stockholmssnobb eller storstadstjej?
Har fått höra delade åsikter om min pojkvän som kommer ifrån Stockholm. "Åhh, du kommer blir en såndär Stockholmsbrat som tycker du är finare än alla andra" Till: "Tror du kan växa mer som person och karriärsmässigt i Stockholm" Mina erfarenheter om huvudstaden innan Mats har inte varit något speciellt. Jag och vänner har åkt upp för att ta en dag på Gröna Lund. Vi har vandrat runt i Gamla stan och bara strosat runt. Men Stockholm är STORT! Herrejösses... bara centrum, innerstaden är gigantisk och sen förorterna, eller delarna som tillhör Stockholm. Allt känns gigantiskt och.... jag gillar det verkligen. Kanske är det för att allt är nytt och spännande men det känns rätt.
Det känns rätt att gå runt i Gallerian och sen svänga in på NK en runda. Det känns rätt att man kan gå ut mitt på natten och det ändå finns ställen som är öppet.
Det känns rätt att gå runt i Gallerian och sen svänga in på NK en runda. Det känns rätt att man kan gå ut mitt på natten och det ändå finns ställen som är öppet.
Jag vill inte säga att dyra märken tillhör Stockholm, men det är en del av det. Som tonåring tittade jag blygt och försiktigt in mot MQ, Johnells, Gant, Sisters och Brothers som var och är de största märkerna i Norrköpings shoppingcentrum. Jag vågade aldrig erkänna att jag innerst inne ville ha de där kläderna också. De lite dyrare märkerna.
I helgen när vi var på Kvarterskrogen Asken, gick jag och Mats förbi Lexington-butiken i Knäppingsborg och jag myste för mig själv. Exklusivt, mysigt. Tittade snabbt in genom fönsterskyltningen.
Om man jämför med dagens känsla jag har av exklusivare märken så är det mer annorlunda. Det är inga problem att gå in på vare sig MQ eller Sisters och köpa en tröja. Nu har man en annan syn på pengar och jämfört med studiebidraget man fick i skolan och jobblönen så har jag råd med det.
Om man utgår från NK i Stockholm där vi strosade runt sist vi var i Stockholm så gick jag runt och rös när vi gick förbi butiker som Louis Vuitton, Yves Saint Laurent, Cartier, Mulberry, Karen Millen och Newport.
Stockholmssnobb eller helt enkelt storstadstjej?
Huvudstaden.
Mats frågade om jag vill gå och se hockey nästa helg i Stockholm. Självklart hänger jag på. Hockey är roligt som fan att titta på, händer lite mer än i fotboll. Tydligen skulle Sverige - Ryssland spela sa han och det är ju riktigt spännande! Min första Sverige-match jag tittar på live i så fall!
Frågade även om det bara skulle bli vi eller om någon mer skulle följa med. Tydligen ska hela herrskaran Larsson med vilket innefattar lillebror Fredrik, mellenbror Mats, storebror Johan och pappa Ulf. Läskigt men ändå spännande att få träffa dem! Mats skulle fixa biljetterna (such a gentleman) och det var bara för mig att åka upp.
Efter några veckor här i Norrköping längtar jag verkligen till Stockholm. Ska bli hur mysigt som helst att få tillbringa en ledig helg tillsammans i huvudstaden, för det känns som jag verkligen hör hemma där. Att få flytta upp dit hos Mats vore verkligen en dröm. Vi får se vad tiden utvisar och om vi klarar av all tid ifrån varandra.
Känns som det här börjar bli en liten temablogg, olika saker som tas upp varje gång. Näst intill varje gång iallafall.. Har några idéer på lager vad som kommer härnäst ;) 'Til then, CIAO!!
Från vänster: Johan, Mats, Ulf, Fredrik
Att bli berörd av musik.
Sitter just nu och lyssnar på Johnossi - Man Must Dance. Älskar den låten, kan lyssna på den om och om igen utan att den blir tjatig. Vissa låtar har den effekten. Speciellt de låtar som har en direkt länk till minnen om en plats, person eller händelse.
Exempelvis har vi Plain White T's - Hey There Delilah. Påminner mig om min flirt med Adrian från Californien. Låten stämde in så bra på oss i och med att vi hade det så otroligt långt ifrån varandra.. Undrar om jag har kvar hans brev han skickade till mig?
Enrique Iglesias - Tonight (I'm fuckin' you). Guuud.. Alla vilda utekvällar med Anna och Nicko. Den påminner mig om hela sommaren 2011 vilket var den bästa sommaren av alla trots tårar.
Martin Solveig feat. Dragonette - Hello. OHMYGAAADZ. Fjällen 2011. Hhaha!! Starten på något underbart, men starten på ett helvetesår ;) Förknippar den mycket med Johan Hemstad.. Hmm. Kanske för att han hade den som ringsignal ett tag?
Dub Phizix & Skeptical - Marka. Love at first sight. Också en typisk låt man kan lyssna på om och om igen. Det är inofficiellt min och Dannes låt och den äger sönder alla andra låtar inom den genren.
Sarah Dawn Finer - Kärleksvisan. Min och Mats låt. 'Nuff said.
Musik betyder så mycket. Det kan enligt mig läka sår fortare, man drömmer sig bort. I musikens värld är allting tillåtet. En klok kille sa till mig en gång att "där orden tar slut tar musiken vid". Kan inte annat än hålla med.
Please don't ruin this.
Att vara ärlig och säga att man saknar dig uppskattades tydligen inte. Det var ingen speciell anledning jag skrev det men jag gör det och man får en slap in the face tillbaka. Att du inte är glad för min och Mats skull kan jag förstå men att du kan visa lite respekt över det, trodde jag faktiskt att du kunde visa. Nu är du mest bara ignorant och faktiskt otrevlig. Självklart kan din senaste statusuppdatering handla om vad som helst, men jag tar åt mig och du VET att jag skulle ta åt mig. Förstår inte varför du måste kasta det i ansiktet på mig att du är sårad, för jag är egentligen helt fel person att få sympati ifrån.
Önskar bara att vi kunde prata oftare. Utan att du ständigt ska påminna mig om att jag föll för kärleken. För jag vet att du är en av de goaste killarna jag träffat. I would hate to lose our friendship because of somethin' like this.
För jag saknar dig, saknar att hänga med dig, saknar att se dig mixa, saknar att prata om ingenting med dig. Jag vet att du inte vill läsa det här eller höra det eftersom det gör ont, men jag vill bara uttrycka min tacksamhet för att du finns i mitt liv.
Du skrev en gång att du aldrig ville förlora mig, men vad händer egentligen...?
Because I love you.
I vått och torrt har du funnits där för mig. När jag varit ledsen har du peppat mig och när jag varit glad har du varit glad med mig. I perioder har vi inte pratat med varandra, men jag vet att du alltid funnits där för mig.
Idag är det en herrans massa år sen vi började prata med varandra och det är en herrans massa år sen vi träffade varandra för första gången på UppCon06 om jag inte minns galet.
Vill bara tacka dig för att du finns där för mig. Jag älskar dig och vad det än gäller här i livet så finns jag bara ett telefonsamtal bort. <3
Min syn på träning.
Den här saken med att träna.. Det tar kål på mig på ett vis. När jag väl tar mig till gymet går det oftast bra, står och flåsar på bandet och svettas bland maskinerna. Just nu är inte mitt mål att bli muskulös har jag upptäckt. Den skillnaden som uppstår i mitt humör när jag ena gången gått/sprungit på bandet i jämförelse med när jag lyft tunga vikter är helt olika. Min personliga tränare har satt upp mål, mål som jag satt själv men vägen dit handlar i 90% av styrketräning i form av fria vikter.
Igår gick jag på bandet i 60 minuter och efter det löpte jag i 30 minuter utan problem. Känslan jag hade efteråt.. alltså, tror inte ni förstår riktigt hur STORT det var för mig att springa i 30 minuter utan uppehåll... Det har aldrig hänt för mig förut. Samtidigt blir jag frustrerad över att ingenting händer på vågen. Jag äter inte mer än vad jag gjort förut, har slutat småäta. Prestationsångesten är svinhög och jag höll på att gråta idag på gymet när jag insåg att jag inte kunde utföra hela schemat min PT satt för mig. Jag vet att han inte satte orimliga mål och jag blir ledsen och förbannad att jag inte kunde prestera bättre, speciellt i jämförelse hur jag presterade igår.. Så idag känns det tungt. Men som Ewelina skrev till mig förut idag; "Den bästa motionen är den som blir gjord." Jag antar att det är sant. Bättre att jag kom iväg till gymet och gjorde så gott jag kunde än bara suttit hemma.
Det här med kosten också.. Det är så otroligt svårt. Att jag har nån slags ätstörning. Att jag inte kan kontrollera när jag ska sluta äta. Ställer nån fram en skål med chips äter jag tills jag nästan spyr av mättnad. EN portion mat? Jo, det är kanske är givet. Skulle kunna äta halva min form med köttfärspaj som står i kylen. Bufféer är farliga, kakor, bakverk. Mat i all sin form. Jag har en slags hatkärlek till mat. Känslan av att vara hungrig är lite skrämmande. Helst vill jag stoppa något snacks eller liknande i munnen hela tiden, ständigt gå och äta på något. Mat, kost och hälsa är något jag kommer att få tackla med livet ut. Jag har taskig metabolism och det känns orättvist för de som har en bra. För mig gäller minimalistiskt med mat eller kopiösa mängder. Jag har svårt att hitta balansen däremellan.
Vill vara fin, sexig och bekväm inför M, men min blyga sida kommer fram, känslan att vara fysiskt större än sin partner är otroligt jobbig, något jag tänker på ofta när vi är med varandra. Känns som jag sitter i samma situation som jag gjorde med Mattias, and it sucks.
Igår gick jag på bandet i 60 minuter och efter det löpte jag i 30 minuter utan problem. Känslan jag hade efteråt.. alltså, tror inte ni förstår riktigt hur STORT det var för mig att springa i 30 minuter utan uppehåll... Det har aldrig hänt för mig förut. Samtidigt blir jag frustrerad över att ingenting händer på vågen. Jag äter inte mer än vad jag gjort förut, har slutat småäta. Prestationsångesten är svinhög och jag höll på att gråta idag på gymet när jag insåg att jag inte kunde utföra hela schemat min PT satt för mig. Jag vet att han inte satte orimliga mål och jag blir ledsen och förbannad att jag inte kunde prestera bättre, speciellt i jämförelse hur jag presterade igår.. Så idag känns det tungt. Men som Ewelina skrev till mig förut idag; "Den bästa motionen är den som blir gjord." Jag antar att det är sant. Bättre att jag kom iväg till gymet och gjorde så gott jag kunde än bara suttit hemma.
Det här med kosten också.. Det är så otroligt svårt. Att jag har nån slags ätstörning. Att jag inte kan kontrollera när jag ska sluta äta. Ställer nån fram en skål med chips äter jag tills jag nästan spyr av mättnad. EN portion mat? Jo, det är kanske är givet. Skulle kunna äta halva min form med köttfärspaj som står i kylen. Bufféer är farliga, kakor, bakverk. Mat i all sin form. Jag har en slags hatkärlek till mat. Känslan av att vara hungrig är lite skrämmande. Helst vill jag stoppa något snacks eller liknande i munnen hela tiden, ständigt gå och äta på något. Mat, kost och hälsa är något jag kommer att få tackla med livet ut. Jag har taskig metabolism och det känns orättvist för de som har en bra. För mig gäller minimalistiskt med mat eller kopiösa mängder. Jag har svårt att hitta balansen däremellan.
Vill vara fin, sexig och bekväm inför M, men min blyga sida kommer fram, känslan att vara fysiskt större än sin partner är otroligt jobbig, något jag tänker på ofta när vi är med varandra. Känns som jag sitter i samma situation som jag gjorde med Mattias, and it sucks.
Angus steak house - London, oktober 2011.
Tråkiga Jannika.
De kommande månaderna kommer jag vara ganska tråkig. Kommer inte gå ut på krogen och inte heller käka ute etc. Kommer leva som en fattig kyrkråtta och det är något jag valt själv givetvis. För i april ska jag nämligen till USA, Boston närmare bestämt. Jag kommer vara där i 6 dagar ca och det kommer bli hur bra som helst.
Det är Mats storebror som ska gifta sig och ett tillfälle som denna kommer sällan komma tillbaka.
Nr 1: Amerikanskt bröllop! Waaaaay större än vad bröllop betyder här i Sverige.
Nr 2: USA 'nuff said.
Nr 3: Får tillbringa nästan en vecka tillsammans med Mats <3
Nr 4: SEMESTER!!
Nr 5: Får träffa i stort sett hela Mats familj, på en gång. Både på gott och ont kanske?
The big five. Kommer blir grymt, ska bara försöka få ihop pengar till dess... Kan bli ett problem större.
Plus att Anna fyllde år igår och Jonna fyller snart plus räkningar, bröllopsgåva, klänning, skor, clutch.. osv osv. Baah. Leva som en fattig kyrkråtta sa jag va?
Du och jag.
Because we look god damn fine together.
Bangs.
Klippa lugg igen? Får mina infall och får för mig att jag saknar att ha lugg.. men gör jag verkligen det? För varje gång jag klippt lugg önskar jag att den växer ut fort som fan, haha! Så summa sumarum? Inte lugg va?
Idag börjar träningschemat!
Min fascination av killar i uniform har hållt i sig länge. Mina närmsta vänner vet det mycket väl. På fredag eftermiddag kommer min officer hit. Längtar ihjäl mig trots våra två dagar ifrån varandra. Hoppas han möter mig med samma klädsel som ovanstående foto, då kommer jag säkerligen dö lite av upphetsning på stationen, haha!:D
Idag blir det att åka hem till Anna en sväng för färgning av hennes hår, kommer nog bli bra det. Får se om det blir rödare eller lite nyans av brunt. Kommer bli bra det. Dock blir det en dusch först och sen en omelett till middag. Träningsdag nummer 1 är igång. Nicko, jag och My och ingått i en pakt där vi satt upp mål, delmål 1 och delmål 2. Till den 17 feb ska jag gå ner ca 2½ kg. Känns bra, skönt att ha ännu mera motiverande saker inför träningen. Min största brist är dock fortfarande småätandes, måste få bukt på det, dricka en jävla massa vatten.
Ska försöka hålla kosten något också. Köpa hem fräscha nyttigare grejer. Ska testa på att göra rotmos nån dag och imorn tror jag nog det blir blomkålspuré.
Ska ringa till en PT på Nordic Club sen för att boka tid för mätning, vägning och koll på fettprocenten i min kropp.
Blir nog bra det här. Jag tror på det! Är någon mer med mig?!
Vårat slutgiltiga mål ska vara nått den 17 maj. Fyra månader kvar. Sen om våra mål inte blir helt nådda så kommer inte världen gå under. Vi kommer att ha under vägen dit, gått ner i vikt, tightat till kropparna och fått bättre hälsa allmänt. AWESOME! <3
DW
Saknad...
Inte bara av Mats utan en annan person också. Varit tyst ett tag nu.. Tråkigt. Självklart får man sakna en annan kille än sin pojkvän. Because I do, a little bit more everytime apart from each other. Önskar det kunde vara som förr. Sitta och skratta. Snacka musik, snacka om universum och allt där emellan. Men allt är inte som det var förr och för det är jag ledsen. En dag kanske du kan säga "Hej Jannika". Tills dess låter jag dig vara, för tid läker sår även om det gör ont som fan i början.
Stockholm stad.
Saknar Stockholm..
Inte just för Mats skull utan Stockholm som stad. Pulsen, tillgängligheten, utbudet.
Varje gång jag kliver av tåget känns det rätt, varje gång jag åker hem försvinner lite glädje i mig.
Jag är absolut inte främmande för att flytta ifrån Norrköping och vem vet, kanske bor jag där i framtiden.
Jag älskar Norrköping, don't get me wrong, men börjar känna att jag är "färdig" här snart, om ni kan förstå mig.
Ja, imorgon smyger jag och Mats in på första veckan som ett par. Kommer ihåg när jag och Mattias firade varenda vecka i början, haha, så sött. Nu känns det så annorlunda, en vecka är ingenting, det har gått fort. Jobbigt att vara ifrån varandra. Jag känner att distansförhållande (ändå ett kort sådant) är inte något för mig i längden, vi får se hur det artar sig och när verkliga testet drar igång snart. Dels när Mats börjar utbildningen efter uppehållet nu över jul och dels de två veckor han ska tillbringa i Arvidsjaur för vinterutbildning. Det kommer defenitivt bli tufft, speciellt nu i början när allt är så nytt och man vill vara med varandra hela tiden. Jag tror på oss, ni får göra det också :)
Summering av år 2011.
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Akte utomlands för första gången i mitt liv!
2. Höll du några av dina nyårslöften? Vet inte om jag hade några.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Inga nära vänner, men många bekanta.
4. Dog någon som stod dig nära? Nej
5. Vilka länder besökte du? England/London.
6. Är det något du saknat år 2011 som du vill ha år 2012? Har flera saker jag vill uppnå under 2012.
7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas? Flera. 19e mars, 25e december, 31 december, 1 januari and so on...
8. Vad var din största framgång 2011? Tillsvidare på jobbet och fortsatt klättring uppåt karriärsmässigt.
9. Största misstaget? Varit alldeles på tok för naiv 2011. Det och misstaget att inte säga nånting till M innan det tog slut.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Förskyld every now and then.
11. Bästa köpet? Min lägenhet.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Min lägenhet, haha!
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Oh ja. Många, många saker. Hela sommaren var ett lyckopiller. Min första resa utomlands. Andreas. Herregud, så många saker/människor att skriva om på denna fråga.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011? Martin Solveig feat. Dragonette - Hello, Veronica Maggio - Jag kommer, Bruno Mars - Grenade, Enrique Iglesias - Tonight (I'm fuckin' you), Porter Robinson - Unison (Knife party remix), Dub Phizix and Skeptical feat Strategy - Marka
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Betydligt ledsnare, tyvärr.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Rått om mig själv lite mer. Lyssnat på mig själv.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Trott gott om alla. Lies in my nature.
18. Hur tillbringde du julen? Hos mamma och pappa, as always.
19. Blev du kär i år? Ja! I Mats.
20. Favoritprogram på TV? Tittar sällan på tv.
21. Bästa boken du läste i år? Vet inte om jag läste nån bok i år (omg?!!)
22. Största musikaliska upptäckten? -
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Skönhetsprodukter.
25. Något du önskade dig men inte fick? Önskade mig inte så värst mycket.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2011? Låg hemma och var sjuk.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Om jag inte hade hållt kvar så länge i A hade jag mått bättre.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2011? Preppy
29. Vad fick dig att må bra? Alla utgånger med Anna och Nikoline. Andreas, Zoey.
30. Vilken kändis var du mest sugen på? James Franco och Ryan Gosling i alla väder, 24/7.
31. Vem saknade du? oj..
32. De bästa nya människorna du träffade? Nikoline, Mindy-Li, Daniel W, Mats.