.

Japp, jag har gråtit mig själv till sömns många gånger beroende på olika saker.
En grej i 8:an. En annan grej då jag tyckte att livet va meningslöst utan anledning och när jag hade bråkat med mamma och pappa. Storgräl. Säkert någon mer gång, men jag tycker om att gråta. Man känner sig helt matt, helt tom efteråt. det är som om kroppen har blivit rensad på skit, för en stund.

Japp, mina armar är inte orörda av vassa föremål. Både sax och vassa nagelfiler och känt min hud.

Att man inte är starkare än vad man är. Man VET att man har familjen, oftast och vännerna bakom sig, de stöttar en till 100%. Ändå är man självisk och vill skada sig själv.
meningen med att skära sig själv? Får man en kick av att Nästan dö? Jag vet inte vad jag va ute efter. Känslan av att kunna ta självmord, jag vet inte.
Många gånger har jag blivit arg och besviken på mig själv att jag inte varit lika söt som Jonna, så perfekt som Jonna, varför fick hon alla killar? ingen såg mig. Jag är ju ändå henned halvsyster? Så vi borde ju vara ganska lika ändå? visst? nej. Aldrig.

Men jag vet förståss bättre nu. Personer tycker jag också är söt.
Hon är inte perfekt. Jag är inte perfekt. Vi är bra på olika sätt. Hon är extremt utåtriktad. Jag är ganska blyg av mig. Hon ser bra ut. Aktiv. Jag är ganska pluffsig. Hon hade inte så bra betyg i skolan, jag gick ut med en drös med mvg:n när jag slutade 9:an. Vi är olika helt enkelt.

Men Då, när man inte kan tänka klart, det enda i som existerar i hjärnan är att INGEN tycken om en. Lika bra att försvinna. Din mamma och pappa älskar dig. Dins syskon älskar dig. Din mormor, morfar, farmor och farfar, släkten, pojk/flickvännen, dina kamrater. Personer som tittar på dig i smyg i skolan, som får en glädjedos varje gång hon/han ser dig le.
Varför ska det vara så svårt att få bli accepterad för den man är?
Detta eviga grupptryck. Detta jävla samhälle. Dessa jävla ideal. Man kan inte gå en ordenlig utbildning utan att man påverkas varje dag.

Det är många saker jag stör mig på mer eller mindre. En av de saker som stör mig otroligt är det som är självsäkra, Visst, det är bra att ha självförtroende, men det finns en gräns och man behöver inte ropa ut det över halva världen. När någon säger att han/hon är bättre en dig själv så sänks självförtroendet ner till botten igen.
En annan sak som jag inte tycker om är när folk inte kan argumentera för sig. De vet inte varför de tycker något, de bara gör det. Sen kommer de visserligen med argument, men väldigt lama sådana.
-Varför röker du?
-Ska väl du skita i?
-Men du måste väl haft en anledning till att du började över huvud taget?
-Det verkade coolt, skulle bara testa 1 gång.

suck.


jag drar inte alla över en kamm, och jag är inte någo perfektionist som gör allt perfekt eller säger allt perfekt. grodor hoppar ut ut min mun titt som tätt och jag tänker mig inte för ibland vad jag säger.

Detta kan låta som ett hatiskt inlägg, hatiskt kanske är ett fel ord, ett inlägg med mycket bekännelser i. Mycket viktigt innehåll. Varningar, instoppade i meningar.
Ta hand om er för fasen. Ni lever bara en gång.



Dags att provsmaka den årliga skinkan. Älskar min familj och vänner, utan er är jag död.


Kramar