.

Är det inte konstigt hur en person kan påverka dig så mycket? Få dig till världens lyckligaste tjej. Få dig ledsen, fundersam, arg. Men det är värt det alla gånger. Tre dagar kvar.

Ikväll känns det ensamt. Men vill ändå inte umgås. Håller på att packa för fullt. Vardagsrummet är nu fyllt med flyttlådor. Eller ja, 6 flyttlådor och 3 boklådor. Har skruvat isär sängen. Det börjar kännas på riktigt nu. Ska plocka isär hyllan i vardagsrummet och rensa byrån i hallen.
Ska upp till vindsförrådet och kika hur mycket som är mitt där uppe. Bävar för att det faktiskt är allting. Hujeda mig.

Du gör mig glad.

Fyra känslomässigt jobbiga dagar väntar. Idag har varit en känslomässigt jobbig dag. Känslorna har gått upp och ner. Från att dagen började glatt till att jag sitter här och känner mig kluven. Vad är det som händer egentligen? Allt är bara jobbigt just nu, men ändå inte? Räknar ner dagarna tills jag får mina lägenhetsnycklar.
På söndag flyttar jag tillbaka temporärt till Jockes lägenhet. Trots att det går okej att bo tillsammans med sitt ex så kan det bli jobbigt ibland. Få ha sin privattid. Ta hem vem man vill.

Idag träffade jag Kristian. Det var mysigt. Vi satte oss på Wayne's uteservering. Han köpte mig en latte, gentleman som han är. Snackade mycket om relationer, vi förstår varandra och det känns skönt. Att få ha en kille som man kan prata med, vara sig själv med. Han har visst börjar ta gitarrlektioner, fan vad trevligt. Det skulle jag med vilja göra, nån gång iallfall. Snackade lite löst om att han även kanske skulle lära mig japanska. Han behärskar ju språket och vi är bra vänner, så varför inte? Blev dock en kort fika då jag skulle bli upphämtad av Patrik vid fem.
Nu sitter jag här vid deras dator. Zoey sover och jag har precis tittat färdigt på Sveriges mästerkock-final. Fel person vann för övrigt. Fan.

Aldrig bra att skriva inlägg när man är själv på kvällen. Har försökt behärska mig med att inte tänka för mycket och inte heller överanylasera grejer, kan inte hjälpas bara. Jag har även blivit bättre på att säga vad jag tycker, vara ärlig. Det känns konstigt. Förut har jag alltid hållit inne med vad jag tycker och tänker, men det skadar bara mig själv. Nu när jag umgås mycket med en person som säger precis vad den tycker, även om mig så försöker jag vara likadan. Självklart blir jag ledsen ibland och försöker att inte ta åt mig. Blir bättre och bättre för varje dag.

Allt känns underbart på ett sätt, men jag börjar sakta ge upp. En del av mig vill bara sticka iväg. Vill bara förstå varför saker och ting ska behöva ta så lång tid? Alla problem löser sig på något sätt. Finns alltid människor som vill hjälpa dig. Mitt hjärta brister av att ha det såhär. Jag blir ledsen. Jag mår inget bra. Speciellt inte efter idag när jag åkte tillbaka in till stan igen. En annan del av mig skriker att inte ge upp, hålla ut. It's worth waiting for. Men för i helvete, det vet jag väl. Nackdelen med att vara människa, att vara en tjej som jag, är alla känslor. It sucks.
Jag gråter en skvätt och hoppas, tror och vet att den andra delen av mig är starkare. Den delen av mig visar framtiden och säger att det kommer bli bra. Snart.

Idag: Vaxning. Fan vad underbart det känns varje gång man kommer därfrån. Bli lite ompysslad, hårfri, len. Ahh.

Jag lever och jag mår bra.

I förrgår blev kvällens spontana utgång riktigt lyckad. Det började med att jag, Andreas, Erik, Henka och Peter slutade klockan 20.00. Vi får skjuts in till stan av Erik. När vi åker förbi Pizza Hut skämtar vi om att Mogge och Steve skulle dit på after work samtidigt som vi åker förbi dom när dom cyklar.
Jag utbrister att jag är mer än gärna på. Resterande förutom Andreas är genast på idén på att ta en liten öl eller två på Saliga munken. Med lite övertalning från min sida lyckas jag få med honom ut också.
Henka och Peter möter upp mig utanför porten och vi går tillsammans till Munken.. Proppfullt. Inga lediga bord och folk står som packade sillar där inne. Nehe, då fick vi tänka på. Vi knallade vidare ner till Black Lion. Där satt vi och mer än en, två öl. Fan vad trevligt det var. Anna och Victor mötte även upp oss på Black Lion vilket var sjukt trevligt!
Av någon anledning bestämdes det att vi skulle till Hugos.
FY FAN. Så jävla roligt som vi hade!! Galet alltså. Underbart gäng att gå ut med. Love you to death!
Hemgången blev som den blev. Anna gick hem till sitt med en snäll kille som såg till att hon kom hem ordentligt ;)
Jag gick hem till mitt, förbannad över att McDonalds bara har öppet till 24 på onsdagar.

Imorgon blir det Hugos för hela slanten. Ska sova ut inatt så jag är taggad imorgon. Ska försöka få med mig ett lika roligt gäng imorgon också. Känner på mig att några bangar, men så får det väl bli då ;)

Over and out.

Idag har jag skrivit på papper på mina nya underbara, fina lägenhet. Kan inte bärga mig tills jag får flytta in och börja mitt nya liv. Just nu känns allt jävligt underbart. Försöker verkligen sluta bry mig mindre om alla andra. Hela mitt liv har jag rättat mig åt andra, stillat deras begär, tillfredsställt andras behov. NEJ! Det är slut med det. Jag måste tänka på mig själv. Som sagt. Jannika 2.0. Nya lägenheten får bli startskottet för något nytt helt underbart. En förändrad Jannika, till det bättre självklart. En positivare, gladare, snyggare, mer påhittig Jannika.

Tänk er känslan ni hade när ni var små barn och väntade på julaftonsmorgon, eller när mamma och pappa kom in och sjöng på morgonen på din födelsedag. Tänk er känslan av att ni önskat er något riktigt speciellt och är jättespända över att kanske, kanske ligger det i det där paketet.

goddag på er. det var ju lite dåligt av mig att inte skriva här på en vecka nästan. Så kan det ju gå.