Kära onsdag.
Välkommen härliga vår!
Såhär ser min situation ut just nu. Sittandes på balkongen med shorts och uppdragen tröja och lapar sol.
Väntar på tvätten. Lyssnar på partylåtar och drömmer mig iväg till sommaren.
Morgonrutiner.
Tur att inte min dagliga sedvanliga frukost ser helt meningslös ut. Brunt puder på något som ser ut att katten spytt upp, med en rosa klump i mitten med något vitt klot som hänger på sidan. Hahah! Tur som fan att det är gott!
Ska iväg på en liten joggingtur tänkte jag så småningom.
Städa, diska, dammsuga, moppa, golvet, tvätta och sen i eftermiddag träffa Åsa. Tyvärr blir det ingen Karin. Genomförskyld tydligen. Något som verkar gå nu. Håller tummarna för att jag inte råkar ut för det jag med.
Vädret lovar upp emot 10 grader varmt och strålande solsken. So far so good hittills!
Kärlek
Lyckoruset och pirret som uppstår när telefonen ringer och väcker en från sin tupplur och det står "Mats Larsson".
Appreciation <3
Tack för idag Daniel.
Att offra sig själv, lägga undan alla sina egna problem och känslor för att komma raka vägen för att sträcka ut sin hand.. Det betydde oerhört mycket.
Fick kämpa med att hålla tillbaka tårarna på jobbet när du dök upp.
"Hur är läget Daniel?"
"Frågan är snarare hur det är med dig?"
Det var en sån himla fin gest. Tack för pratstunden, tack för promenaden och tack för att du är du.
Hennes inre kaos.
Överallt syntes bevisen på vad som hänt flickan. Hon sitter vid köksbordet och stirrar med tom blick ut emot hallen. Köket är i kaos, sinnet är i kaos. Överallt ligger skräp, tomma läskeburkar, renskrapade tallrikar och godispapper. Ångest, förtvivlan och förvirring rådde i det mentala. Sekundvisaren i hennes armbandsur tycktes eka i den tysta lägenheten. Sekunderna blev minuter. Försökte fokusera på arbetet, men förgäves.
Ett helvetiskt föregående år som på något vis hunnit ikapp henne i form av djävulen själv.
Flickan sitter nu lutad mot väggen i badrummet. Kläder ligger slarvigt slängda på golvet och en tunn stråle med vatten strilar i handfatet. Hennes ögon är röda och mascaran har lämnat svarta spår på hennes kinder. Ett dovt ljud av hur grannen spolar vatten hörs genom väggarna. En tornado av kaos virvlar runt inombords.
Solen lyste in genom köksfönstret och träffade flickans vattenglas som i sin tur reflekterade i hennes ansikte. Värmen spred sig i hennes kropp, men hon kände ändå oro.
Det här var något nytt för flickan. En främmande värld. Hon visste inte spelets regler och hon ogillande att inte ha kontroll över sin egen situation. Lika sakta som våren började göra intåg började flickan i samma takt tappa greppet om sig själv. Hon kände inte längre igen sig själv. Rädsla. Panik. Ångest.
Flickan sitter nu lutad mot väggen i badrummet. Kläder ligger slarvigt slängda på golvet och en tunn stråle med vatten strilar i handfatet. Hennes ögon är röda och mascaran har lämnat svarta spår på hennes kinder. Ett dovt ljud av hur grannen spolar vatten hörs genom väggarna. En tornado av kaos virvlar runt inombords.
Flickan reser sig sakta, tar stöd med ena handen på det kalla klinkergolvet och hasar sig upp framför spegeln. Med svullna ögon och hårslingor klistrade längs de tårfyllda kinderna bejakar hon sin reflektion i spegeln.
En dag, då ska flickan se på sig själv så som andra ser henne.
Älskad
Att värdesätta sina vänner.
Ibland är jag dålig på att visa mina vänner vad jag känner. Hur mycket de betyder för mig och hur viktiga de är för att jag ska kunna fungera som människa. Ni betyder verkligen allt för mig.. Ni är det finaste jag har och jag uppskattar allt ni gör och säger.
Det är inte bara för min egen skull jag skriver det här, utan jag vet själv att få höra att man är uppskattad känns bra.
Att nämna namn här känns helt orelevant i och med att ni borde veta vilka ni är. Hur som helst. Ville bara tacka ännu en gång för erat stöd, kärlek, uppmuntran och humor. Det helar min själ <3
What you love, eats you up from inside.
Det är konstigt hur någonting så underbart kan vara det värsta du varit med om. Det som skapar mest kaos i ditt liv, det som tar upp mest tid i din hjärna och det som gör mest ont i själen. Trots detta behöver jag det. Alla behöver vi det. Men för vissa kan det vara mer än det vi tar för givet varje dag. För mig är det en pers. Jag trilskas, slits åt olika håll. Jag vet vad jag ska göra men kan inte förmå mig till att ta beslutet. Det har ett så starkt grepp om mig. Säger att det är okej att hålla på så som du gör. Allt kommer att bli bra. Fortsätt bara med vad du håller på med så ordnar sig allt.
Men gör det verkligen det? Så länge som jag minns, iallafall från lågstadiet och uppåt så har detta alltid varit ett problem för mig, och det är väl inte förrän idag, eller snarare igår som jag insett allvaret i det.
Jag lever med detta monster inom mig. Tar varje dag som den kommer. Ett evigt kämpande. Jag ska inte förlora. Jag vägrar. Ändå sitter jag här, i samma situation som igår och kommer låta monstret vinna över mig ikväll.
Idag, men inte mer, okej?!
Eller...?
There's a silence in all of us.
Just nu känns allt tomt. Ingenting som rör Mats och att han är iväg.. men jag mår dåligt.
Det positiva med ikväll var att jag fått prata en stund med D. Det gjorde mig gladare, men i övrigt har det varit en ganska mulen dag. Min överraskning är kirrad, det gjorde mig iofs lite glad, men att jag glömde chipspåsen på Maxi, som jag sedan köpte i stan sen (som ändå var äcklig) gjorde mig bitter.
Funderar på att lägga mig. Lördag. Jobb och sen en trevlig kväll med mat, vin och fint sällskap (Christian och Anna), det är grejer det!
Viktuppgång..
0.8 kg upp denna vecka. Konstigt nog är jag inte förvånad. Trots det att jag tränat tre gånger denna vecka. Ett styrkepass och totalt strax över 2 mils promenad och strax över 1 mils löpning. Jag har inte fuskat denna vecka och min lunch har bestått av en grönsallad med tonfisk.. Ibland blir jag frustrerad. Det här nederlaget tillsammans med att inte höra något från Mats förrän på tisdag OCH att faktiskt inse att jag inte kommer kunna följa med till USA är sådär alltså.. Men det som inte dödar en, visst?
Suck.
Den enda som kan stoppa dig är du själv.
Som Johanna sa tidigare idag; när motivationen är som sämst, brukar det gå som bäst på gymet och boy hade hon rätt idag!
Jag gick faktiskt tillbaka in till stan och sen gick jag till gymet direkt. 7 minuter uppvärmning på bandet med hög lutning och sen 50 minuter jogg/löp utan stopp. En timma på bandet, 8.15 km, och 576 brända kcal senare så är Jannika trött. Intagit en dusch och en tallrik gröt och väntar på att Sveriges mästerkock ska börja. Skön avslutning på kvällen.
Imorgon blir det en vilodag, välförtjänt kan jag lova!
Se glädje i alla små ting.
Vissa saker gör mig extra glad. T.ex att överraska människor. För ett antal veckor sen berättade jag för Mats att jag planerade en grej, men inte visste riktigt om det går i lås eller inte. Idag fick jag reda på att det löser sig, aningen sent. Men hey, bättre sent än aldrig? Dock så kan jag ju inte avslöja mina planer här när jag vet att han läser min blogg. Det får bli en surprise för ett senare tillfälle. Jag vet att han är nyfiken ;D
Dags att fortsätta smida planer <3
Did you see the star twinkle?
Jag tror att en av anledningarna till att jag mått som jag gjort de senaste dagarna, är bl.a att när måndagen kommer så är kroppen och sinnet medveten om att på fredag kommer jag träffa min sötnos igen. Kan känna att jag går på känslomässiga reserver måndag-torsdag för att sedan fylla på den igen när han kommer hit :) Nu när jag är medveten om att vi inte kommer ses förrän v.9 så går min kropp in i nån slags dvala. Samtidigt känner jag att det vore lite annorlunda om vi kunde höras när som helst under dagen. Nu har vi inte hörts på 24 timmar och det känns märkligt, om man är van att höras ofta vill säga. Saknar dig baby.
Imorgon är det dags för jobb. Öppning. Tänkt att jag ska träna efter. Uppdatering om jag orkar med det eller inte ;)
Tänkte gå och lägga mig strax, titta på några avsnitt av matprogram sen sova tidigt!
Åh, förresten, blir en möjlig mat och vin kväll hos Christian i helgen. Han föreslog det igår. Båda har ju ett stort intresse för mat och med tanke på de maträtter han postat på Facebook så kan det bli en grym kväll! Nåja, det tar vi till helgen!
Puss och godnatt! :)
As the world keep spinning.
Idag mår jag bättre. Så som det känns nu iallafall. Vaknade imorse av att telefonen ringde. Syrran som ville ses för lunch. Absolut varför inte. Pallrade mig upp strax innan nio och gjorde iordning min frukost, den här gången pudrade jag på lite kanel och det var ju inte helt fel alltså! Rekommenderar jag varmt ;) usch, hade verkligen ingen lust att gå till gymet idag, motivation var verkligen noll. Hade hellre sett mig själv ligga kvar i sängen nån timma till och kika på serier. Men strax efter tio tog jag mig i kragen och gick ner. Började tungt, det stod emot att gå på bandet till en början. Men efter att ha ökat tempot och vinkeln så fick jag upp flåset och började sen att springa. Sååååå skön känsla att springa. Alltid de gånger jag känner att det går bra att springa så ska jag alltid iväg på nånting. Var tvungen att avbryta på slutet eftersom jag skulle möta upp syrran utanför pizzerian vid mig. Det blev iallafall en halvtimmes joggingtur och ca 4 km förbi.
Hem, duscha av sig, på med lite klet i ansiktet och sen ner till pizzeria Napoli. Syster var snäll och bjöd mig nu när jag har ont om cash. Blev en sallad bestående av räkor, tigerräkor, färska champinjoner, kidneybönor och honungsmelon. Till det bara lite ringlande med olivolja och balsamico. Gött som tusan.
Man ska inte vara rädd att äta ute, så länge som du gör bra val när du väljer. :)
Sitter och spelar lite Fable2, men kände jag behövde en liten paus. Passar även på att slänga in en bild på hur jag ser ut idag, for those who are interested ;)
Oro.
Jag är orolig över att jag inte klarar den här veckan tränings -och kostmässigt. Motivationen börjar tryta, energin ligger långt ner och min allra största stöttepelare kan jag inte få tag på när jag behöver honom som bäst.
Oron i kroppen kanske är en del av det jag just skrev? Jag är livrädd för att misslyckas.
Jag mår dåligt ikväll. Jag hoppas det ger med sig. Jag vet att nyförälskelse är något som går över och att vi är inne i en fas då vi ständigt vill vara med varandra. Jag vet att jag ständigt pratar om min kärlek. Jag ber om ursäkt om det är någon som tar sig illa vid och inte orkar lyssna på mig.
Men ikväll mår jag dåligt. Lade nyligen ifrån mig telefonen efter att ha pratat med varandra. På något vis kändes det annorlunda, han lät annorlunda eller så är det bara något jag fick för mig. Tågresan var lång, han kanske var trött.
Börjar analysera saker. Blir rastlös. Idag har det inte alls varit som vanligt.
Det har gått en dag. EN DAG. Funderar över hur det kommer bli om/när han rycker ut i utlandstjänst. Nu är vi "bara" 100 mil ifrån varandra och kan ändå höras av varje dag. Den möjligheten kanske inte finns senare.
Kommer jag klara det här? Är det något jag bara känner nu? Vi kommer ju absolut vara i en annan sits då och ha en helt annan relation till varandra också.. men är det något jag klarar av?
Att tänka själviskt. Vilja ha kvar honom i Sverige för min egen del.
Ikväll är jag ledsen. Jag kan inte sluta gråta. Jag har ingenting att gråta över egentligen, men jag gör det ändå.
Jag känner mig på något vis övergiven. Lämnad och blottad.
Rädd att jag kommer tappa kontrollen för mat. Han är inte allt när det gäller stöttande, men han är den största. Det är så mycket frestelser överallt. Imorgon är det fettisdagen, vilket innebär semlor för hela slanten. Tur att jag är ledig då det brukar serveras semlor på jobbet.
Helgen var alldeles för kort. Kortare än vanligt. Vi fick bara halva fredagen, lördagen och nån timma på söndag morgon tillsammans och det skär i hjärtat. Det gör så ont. Kroppen värker. Det var så fruktansvärt att lämna honom i min lägenhet, veta att den skulle vara mörk och tom när jag kom tillbaka.
Går och lägger mig snart så tisdagen kommer och det bara är 10 dagar kvar innan vi ses igen.
Nojig deluxe.
Känslan av att vara maktlös, inte ha kontroll. Jag tycker inte om det. Jag är väldigt strukturerad som person. Vill gärna ha saker uppskrivet, i bokstavsföljd, storleksordning osv.
Jag har ingen koll alls på när jag kan få tag i Mats nu när han är i Arvidsjaur. Det gör mig lite knäpp. Orolig eller bara kontrollfreak?
Idag vaknade jag av att telefonen ringde. Glömde ställa klockan inatt och hjärnan snurrade direkt. HAR JAG FÖRSOVIT MIG??!! Men det hade jag inte. Dock är det ett bra sätt att vakna till ordentligt på.
Nu är det dags för lite frukost och sen promenad ut till jobbet.
Toodles!
Sysselsättning ikväll.
Igår köpte jag Fable 2 till Mats xbox360 som jag snällt har fått låna. Ska bli ett sant nöje att få spela det igen.
Ska bli att sätta sig en stund strax. Innan dess blir det att göra matlåda till veckans mördarvecka till jobb..
Jobb imorn, ledig tisdag och sen jobb ons-tis... Snark.
Jag föll för grupptrycket.. eller?
Och så var man med iPhone 4S. Helt spontant. Även om jag funderat lite då och då om det. Min gamla HTC Desire börjar bli trött och jag ville testa något utanför Android. Så igår när jag och Mats gick en sväng på stan, för att faktiskt inhandla en iPhone 4S till honom själv, så slog jag till jag med. En vit liten fin sak. Hittills väldigt nöjd. Vissa funktioner tar tid att vänja sig vid, men det ska nog gå fint.
I och med att jag och Mats skaffade abonnemangen samtidigt fick vi en familjepott (Telenor), så nu ringer, smsar, mmsar och videosamtalat vi gratis till varandra. Hell yeah I say! Har nu också gått från Tele2 till Telenor, vilket jag inte ångrar en sekund, bara strul med Tele2. Ska bli underbart när hela denna karusell är över.
Du är så välkommen in i familjen kära lilla iPhone <3
Blommor till födelsedagsbarnet.
Sötaste My och Nicko var förbi här på förmiddagen och vi avslöjade våra resultat. Med sig hade de kanelbullar och jättefina röda tulpaner till mig som födeledagsgåva. Blev jätteglad och rörd då jag absolut inte hade förväntat mig eller ens fått tanken på att de skulle uppvakta mig. Sötnosar <3
Tycker om blommor. Det luktar gott och de är vackra att se på. När de dessutom kommer från någon i ett överraskande moment så blir man extra glad. Som när Mats skickade blombud till mig på jobbet innan vi ens träffat varandra. Visste redan då att han var något extra för mig. Aldrig träffat en kille förut som ens skulle få den tanken i huvudet. That's amore <3
Delmål 1 - Resultat - 69,6 kg.
Godmorgon alla sötnosar!
Jag är uppe med tuppen på mina lediga dag och det känns skönt att komma upp tidigt. Brukar faktiskt göra så när jag är ledig, delvis för att få ut något av dagen och sedan för att det är betydligt skönare att träna på morgonen än när alla stressar efter jobbet.
Men det var ju inte där här jag skulle prata om idag egentligen. Egentligen är delmålet satt till imorgon, men i och med att jag jobbar öppning på jobbet så hinner jag, My och Nicko inte ses. Mitt delmål till idag var att gå ner till 69.7. En viktnedgång på 2,5 kg. Vågen visade idag 69.6!!! Från ingen viktnedgång förra veckan, till 1.4 kg den här!!
Det känns helt otroligt faktiskt. Dessutom med tanke på att vi faktiskt inte tränade i söndags och att jag åt pizza, semeltårta och drack cola i söndags. Plus mycket mat, lite godis, vin och en hel del rom på fredagen.
Detta visar att jag inte ska vara helt nojig över att unna mig något och att fortsätta hålla i mitt sätt att äta och träna trots att inget hände på vågen förra veckan.
Jag är riktigt stolt över mig själv och jag ger mig en stor klapp på axeln.
Duktig Jannika!
Att ge någon en andra chans.
Det är lite intressant att se hur människor beter sig runt och med människor som avsiktligt gjort dig illa. Hur man hela tiden, dag efter dag, vecka efter vecka fortsätter prata med den här människan. Likaså andra hållet. Hur den här människan som avsiktligt ha sårat har skam nog att se honom eller henne i ögonen?
Har nu flera gånger sett en kär vän till mig (eller var, tappat kontakt senaste tiden) umgås med den här människan och jag blir så illa till mods. Vill bara skrika rakt ut att sluta umgås! Personen ger dig ingenting förutom sällskap och negativ energi. It's so sad..
Men å andra sidan är det inte min ensak. Det enda man kan göra är att säga vad man tycker och sen är det personen i fråga att avgöra vad hon/han ska göra. Att faktiskt ge en andra, förlåta och gå vidare.
Jag är ett praktexempel på detta. Har förlåtit Andreas, som enligt mig gjorde något oförlåtligt mot en människa. För vad han än säger så gjorde han det med flit. Kanske inte själva grejen med att såra mig, men att låta det gå den tid det gjorde.
Men jag förlät honom. Det tog mycket energi och stor bit av mig själv att göra det, men jag är väldigt glad idag, såhär några månader senare att jag gjorde det. För trots att vi inte ses annat än på jobbet så är han en av mina närmaste killpolare. Vi är väldigt lika och har så mycket gemensamt.
Det är så lätt att säga åt nån annan vad han ska göra, det enda jag har att säga är att rannsaka dig själv. Är det värt att fortsätta ses, eller kommer du faktiskt må bättre i längden utan denna människa i ditt liv?
Jag bryr mig om dig, that's all <3
Komma i form!
Oj oj.. Många år sedan den här bilden togs. Var i mitt livs bästa form och jag vill hitta dit igen.. Känns som jag är på väg.. Bra med såna här bilder som motivation! Kanske borde klippa av håret till samma längd som på bilden? Såg ju ganska fräsigt ut. Over and out!
Skare va, så skare.
hey, hey hey! Idag har jag tagit hand om mig själv lite granna. Duschat, skrubbat kroppen, hårinpackning, insmörjning och legat och chillat på spikmattan. Tvätten hänger i torkskåpet, disken är diskad. Ahh..
Ikväll är det jag som unnar mig lite ananas doppat i 70% mörk choklad. HELL YEAH! :D
Happy B-day.
Funderar på vad man ska äta för något speciellt idag på min födelsedag. Är sugen på allt möjligt, men med -10 kr på kontot så finns det inget att köpa ingredienser för. Hur pengarna försvann vet jag inte. Jag har inte köpt något speciellt. Defenitivt inget till mig själv. Lite överraskande räkningar och två födelsedagar.. Plus två resor till Stockholm.. Okej jag ser problemet, haha :P
Dock ser det mörkt ut för usa-resan. Jag kan tänka mig att jag får ihop tillräckligt till fickpengar, men med lite snabb huvudräkning och med tanke på vad för utgifter jag har de kommande två lönerna så... jag vet inte.. Det suger att inte kunna ha en ordentligt buffert varje månad. Vill verkligen åka, men måste vara realistisk också.
Annars har födelsedagen varit som vilken dag som helst. Inget speciellt har hänt. Började dagen med ett gympass. Mage, biceps och lite axlar. Trött efter det. Men är så otroligt trött i övrigt också? Järnbrist, vitaminbrist eller bara allmänt slut? Anyhoo.. Snabb träff med syrran strax. Skitsnack I guess :P
Distansförhållande eller kärleken nära?
Ett ämne som jag känner ligger mig ganska varmt om hjärtat just nu. Inte bara för att jag lever i ett distansförhålande själv, utan också för att nära vänner till mig går/har gått igenom samma sak själva.
Vad är ultimat? Hur klarar man sig igenom vardagen utan varandra? När kommer ni ses nästa gång? Kommer det här funka i längden?
Eviga frågor. Till skillnad från andra i min omgivning så har jag min kärlek på ett helt okej avstånd. Det skiljer ca 16 mil ifrån våra dörrar vilken innebär ungefär 1½ timmas bilfärd, eller i mitt fall ca 1½ timmes tåg och sen ca 20 minuter från centralen till hans dörr. Men det är okej. Jämförbart med en arbetskollega som har närmare 70 mil till sin kärlek.
Men hur får man det att funka. Närhet är en så otroligt viktig del i ett förhållande, bara att få sitta bredvid varandra, hålla handen. Få en puss på pannan. Jag kan bara stå för mig själv och mina åsikter vad som ger mig bränsle i vårat förhållande. För andra kanske det är helt annorlunda och helt andra faktorer är viktigare. Men för mig är M's närhet viktig, att få se honom. Ibland räcker det med att bara titta på honom. Många gånger hemma hos honom sitter han i sin fåtölj och jag sitter i soffan och jag njuter av att bara studera hans sätt att vara. Något som får mig väldigt lugn.
Likaså att ha kontakt så ofta ni kan och förmår.
Jag och M har haft turen att kunna ses varje helg sen den 25e december och jag är så otroligt tacksam för det. Runt hörnet väntar dock första helgen ifrån varandra då hans utbildning kräver att han är iväg i en längre period.
Det kommer kännas minst sagt märkligt, men med regelbunden kontakt kommer vi fixa det galant.
Sen den stora frågan om det kommer hålla i längden? Vissa människor passar bättre som särbo. Stor cred till dem. Jag är inte en av dem. Jag vet att jag och M kommer flytta ihop i framtiden. När och var det blir är en nu, ganska avlägsen fråga, men det kommer ske.
Distansförhållande är inte till för alla och de som faktiskt lyckas hålla sitt förhållande igång och trivs så beundrar jag oerhört. För att inte tala om de som har sin kärlek i ett helt annat land..
Happy Valentine <3
I brist på min älskling här i Norrköping firade jag alla hjärtans dag med att jobba till fyra, promenad till gymet och ett styrketräningspass. Nu ska jag inta min fina tallrik med gröt (med ett halvhjärtat försök till ett skulpterad hjärta). Hoppas ni haft en fin dag? <3
Ny header!
No fuss. Simpelt, enkelt. En bild, lite text. Började tröttna på den jag hade förut. Den har väl en sisådär 5 år på nacken och kände att nytt år - nya förändringar. Skrapade ihop den lite snabbt såhär mitt i natten. Kanske får den stå kvar, kanske gör jag en ny så småningom. Till dess får ni hålla till godo ;)
Dress up my day.
Två maxiklänningar som skulle vara så himla fina att ha på bröllopet i april. Lagom avklätt/påklätt. Älskar den marinblåa färgen, men den rosa/korallröda färgen kanske skulle vara tjusigare på mig. Bara 899:- från French connection. Boozt.com. Pengar som jag absolut kan spendera... :P
Oh.. Så himla söt! Dog lite när jag såg den. Tänk dig på sommaren med brunbrända ben och ett par tjusiga kilklackar till. AHMAZING ;) Från Warehouse 699:- Boozt.com
To die for... Inte så stor förvåning att klänningen kommer från VILA ey?
399:- Nelly.com
En tidig födelsedag.
Jag fyller inte år förrän på onsdag men jag fick min present redan i helgen.
Det började redan i fredags. För det första kom min älskling hit vilket gjorde min helg över huvud taget, men sen fick jag min present. Fick ett litet vikt papper med ett 8 raders rim på. Det fick hela min kropp att le. Rimmet är inget jag tänker skriva ut här, för att det är till mig personligen. :)
Fick ett generöst bidrag till vår resa till USA iallafall. Blev otroligt glad. Tack sötnos!
Igår blev jag bjuden på hockey. Sverige - Ryssland i Globen. En helt otrolig upplevelse. Så tacksam över att jag fick uppleva det. Varit i Globen en gång förut, men då var jag liten, liten och minns inget alls.
Sjuk upplevelse att få se det live. Ingenting som på tv. Det lär bli fler gånger! Härligt att Sverige vann också!
Thanks babe! Trots all krångel med SJ så hade jag en underbar helg <3
Jaja.. jag vet att bilden är ett par år älskling, men du är så sjukt fin på denna! Oh my gosh..
.
Så otroligt skönt att Sverige spöade Rysslands ass i hockeyn idag! Var tveksam att Sverige skulle ta hem segern när vi satte oss tillrätta i Globen, men vi var så värda segern och Ryssland kan kyssa sig nånstans! Grymma platser.
Efter mycket krångel och försenade tåg igår så beslutades det om att vi skulle åka idag istället och fick också låna Jonna och Patriks bil. Så ROADTRIP!! Finaste sällskapet och en helt suvurän dag.
Just nu smuttar jag på lite rödvin och inväntar middagen. Blir parmalindad fläskfilé och honungsglacerade rotfrukter med rödvinssky. Kommer sitta fint i magen.
Står och lyssnar på när Mats går runt i lägenheten och pysslar. Myser.
Inte tappa fokus nu.
Ställde mig på vågen. Nederlag? Vågen har inte rört sig ett hekto ens. Blev chockad, ledsen, besviken, förvånad och förbannad. Sen började jag fundera. Jag ska inte jämföra mig med Biggest Loser, men i den serien är det allmänt känt att andra veckan där så går vissa upp, vissa stannar på vikten eller går ner väldigt lite.
Hur ska jag tackla denna situation? För det är i såna här situationer där man lätt kan tappa fokus och känna att, shit, nu hände INGENTING på vågen. Skitsamma. Då återgår jag till mina vanliga rutiner.
Min teori är att nr 1: Jag är inne i vecka två perioden.
Teori nr 2: Jag har gått och sprungit mycket denna vecka + ett styrkepass av ben och därmed byggt mer muskler. Alla vet att muskler väger mer än fett. Näst intill 20% mer.
Teori nr 3: Intagit för mycket kalorier/mat i kosten. (?!?!??!!)
Känns som teori nr 3 känns högt osannolik. Eller? Jag menar, jag kan knappast gå ner till det intag jag gjorde förra veckan igen då jag knappt orkade göra nånting pga energibrist..
Mätte mig lite snabbt häromdagen och hade gått ner 2 cm runt midjan iallafall så nånting har ju hänt i jämförelse med förra veckan.
Ska rådfråga och bolla idéer med min PT och se vad han har för tips och råd.
Jag kommer absolut inte ge upp!
TAPPA INTE FOKUS JANNIKA!
Vino!
Bra träningsdag idag. Satte klockan på 7 och gick upp strax därefter och fixade sedvanligt min havregrynsgröt med mjölk och sylt. Låg kvar i sängen och slötittade på Jamie Oliver i ca en timma innan jag pallrade mig upp, tog på mig träningskläderna och gick iväg till gymet. Vilken morgon alltså! Jag är beundrad hur min syreupptagning har förbättrats, hur min kondition har förbättrats. Jag sprang helt obehindrat i 8km/tim. Andningen i princip i samma takt som en vanlig promenad. Jag valde att inte öka då jag ville ha en ganska slapp löpning på morgonen.
7 km senare så tvingade jag mig själv att sluta om jag skulle hinna hem, duscha och fixa iordning mig om jag skulle hinna med att gå ut till jobbet också vilket tar 40-45 minuter. Så riktigt bra träningsdag idag!
Sitter just nu, innan jag ska ta itu med min stökiga lägenhet och tittar på vin. (Hur hinner lägenheten fallera??!?!! Mystery every time..) Tänkte nog köpa två olika sorters viner imorgon, tror jag. Ett för att ha imorgon hos syrran till maten/sällskapsdricka och ett till lördag kväll för lite hemmamys med älsklingen.
Om man tänker tillbaka till för ett år sen bara så var det helt otänkbart för mig att dricka vin. Det gick inte. Bland mina första fyllor var på vin så det gick bara inte. Men efter sommaren 2011 så har jag lärt mig (thank God). För herregud vad ett glas rött kan göra skillnad till maten. Oh.. my.. god.
Anyhoo så har jag tänkt på dessa två, vet bara inte vilken jag ska ta till vilket tillfälle:
Farnese Colline Teramane
Italienskt vin, fruktigt och smakrikt.
"Generöst fruktig smak med inslag av fat, mörka körsbär, skogshallon, örter och kakao."Låter ju som en given kombo.99:- 
Rocca di Montemassi Le Focaie
Rocca di Montemassi Le Focaie
Italienskt vin, fruktigt och smakrikt.
"Smakrikt, fruktigt vin med fatkaraktär, inslag av körsbär,plommon, örter och choklad."Mums?99:-
Frukost!
Ligger just nu i skrivande stund med en tallrik gröt i sängen. Dags för frukost och om ca en timme dags för gymet. Skön start på dagen!
Oväntat sms inatt. Sovit dåligt, drömt konstigt. Får se vad dagen har att erbjuda! :)
Jag tappade kontrollen.
Ett rejält bakslag med kosten ikväll. Mår som en jävla förlorare och idiot. Svag, patetisk och odisciplinerad.
Gråtit en skvätt, tagit till åtgärder och ska nu gå och lägga mig, tråkigt slut på en annars så bra dag.
Imorgon bär det av till gymet innan jobbet.
Sommar 2011 med dig.
Fy fan vilken sommar det var 2011. Kommer aldrig glömma den. Det har varit den bästa sommaren nånsin och det känns som den kommer bli svårtoppad! Alla minnen, alla nya människor, all musik, alla nätter och åter nätter på Hugo. Anna, my partner in crime och jag bodde i princip där hela sommaren. Tillslut var det givet att vi självklart skulle gå igenom VIP-kön. ÄLSKAR sommaren med Anna. Från försommaren där vår spontana utgång med jobbet (oförglömligt) till midsommadagen till alla utekvällar på sensommaren. Vi levde ett jävligt stekigt liv för att vara Norrköping och jag älskade varje minut av det. Från dessa helrör ute i Arkösund på midsommardagen till vinflaskor på Trädgårn' och Hugo. De gånger Martin kom in med en flaska med vin till oss två bara för att han visste att vi inte hade några pengar kvar att spendera på dricka!
(Hör själv hur fjortis-aktig jag låter, haha, so be it)
Åhh.. älskade den situationen när Berg firade sin svensexa som avslutades på Hugo. Ovetandes att de var där och med spontanutgång för vår del så gick vi in på Hugo, jag får syn på Oskar och kramar om honom, frågar vad han gör där (i och med att han sällan är ute nu för tiden). Får svar att Berg har sin svensexa där, i VIP-hörnan.
Två fullkomligt F-A-B-U-L-O-U-S tjejer (vi alltså, hohooo) trippar in till grabbarna grus, kommer inte ihåg hur många som satt där? 7-10 killar? Hahah och Bergs snygga rosa hatt han fått. Slår oss ner bland dem. Rosé efter rosé droppar in och om jag inte minns fel kom det in en blå sörja som vi shotade precis när vi kom dit? Älskade varje sekund av den kvällen. Jag kände mig fab. I just det ögonblicket var allt perfekt.
Nej.. mycket ska hända för att denna sommar ska toppa 2011 års grymma partysommar.
Den som lever får se. Allt jag säger är att; du och jag Anna är världens bästa partytjejer tillsammans <3
Love you pillan!
Vår partysång tillsammans. Nästan så att vi tröttnade på den tillslut, efter alla gånger vi skrek som fjortisar när den drogs igång på dansgolvet ;)
Maximal styrka eller maximal uthållighet?
Att träna när man har mer byggstenar är A och O. Jag har så mycket mer information om träning än vad jag hade förut vilket ger ett roligare träningspass.
Förr köttade jag på som fan på gymet. 10 rep x 3 set. Så tunga vikter jag bara orkade. För det är väl det man gör? Eller? Allt handlar inte om explosiv styrka. Jättebra om man siktar på att vara världens starkaste man där man behöver vara explosiv i sin muskulatur, där man inte behöver vara uthållig. Där det handlar om att visa hur stark man är på en kort visning.
Jag körde på allt jag hade för jag trodde det var så man gjorde och det var det som passade mig. Delvis har jag inte tagit reda på fakta själv och delvis har jag blivit fellärd av bl.a Mattias.
Jag är inte ute efter tunga vikter så jag knappt orkar lyfta hantlarna eller trycka på ordentligt i benpressen. Jag är ute efter lagom med vikter som jag istället kan repetera 20 rep x 3-4 set. Långa, slanga muskler istället för korta kompakta. Mer smickrande för mig.
Att vara en tönt.
Det är intressant hur folk tycker jag överdriver med min kost och träning. Jag kan förstå att det kan verka som en drastisk förändring om man jämför med hur jag var för några veckor sedan. Speciellt min syster tycker jag är "töntig" som hon uttryckte sig. Att det var exakt såhär jag var när jag var tillsammans med Mattias.
Det är såhär jag vill vara. Äta rätt, äta den mängd och i rätt proportioner för att jag ska må bra, gå ner i vikt. Speciellt nu i början när jag vill ha en mer kick-start. Jag vill komma igång med träningen och jag är glad att jag har kommit igång och att jag tycker det är kul!
Jag skulle inte blir irriterad om det faktiskt var en idrottsmänniska som sa till mig att jag överdrev. Då kan jag förstå, de vet verkligen vad kost och träning handlar om. Likaså om t.ex. Mats sa att jag överdrev så skulle jag ta det på ett annat sätt. Men nu säger min syster till mig som borde vara i behov av att vara i min sits och det sa jag till henne.
Ställde klockan på sju idag för att komma upp ordentligt, äta frukost och hinna sitta här en liten stund innan jag beger mig iväg till gymet strax. Träning av ben står på schemat och jag är ganska pepp ändå! Baksida och framsida av lår, vader, rumpa. Blir fint det.
Jag är nöjd ändå.
Jag orkade inte springa idag och vet ni vad? Det är helt okej, med tanke på gårdagens prestation så är det inte underligt att jag är helt stum i benen idag. Först blev jag lite besviken när jag sprang ett par hundra meter och kände verkligen; nej, det här går verkligen inte. Istället för att bryta ihop med tanke på den press jag sätter på mig själv så försökte jag tänka positivt och gick runt strömmen. Inte ett varv, inte två, utan tre varv till en sammanlagd promenad på ca 1 mil. Är fruktansvärt trött och utmattad nu. Väntar på att maten jag nyss intog ska kicka igång och fylla mina tomrum med energi.
Har fortfarande inte vant mig vid att jag inte blir helt mätt när jag äter, känns konstigt, läskigt och är ganska främmande för mig. Men jag ser ljust på framtiden. Jag kämpar vidare.
Glöm inte att minnas vem du var.
Med en tidsskillnad på 11 dagar så såg jag ut såhär för 1 år sedan. Bilden är tagen i min och Mattias lägenhet och jag och Åsa umgicks den dagen. Jag tycker det är viktigt att minnas hur man har sett ut, både från det bättre eller sämre. För några år sedan såg jag bättre ut fysiskt kroppsmässigt och jag strävar idag efter en bättre hälsa. Men utseendemässigt ansikte, hår, kläder ser jag bättre ut idag. Minnen är viktiga.
Vi skapar dom hela tiden och vi lämnar dom ständigt bakom oss.
Utmana dig själv, du kan mer!
Att utmana sig själv inom träning kan vara svårt på egen hand. Det känns som jag är expert på att ge upp alldeles för tidigt än vad som egentligen behövs. Det är svårt att kämpa vidare när låren bränner eller mjölksyran uppstår. Men du har såååå otroligt mer att ge, ska berätta ett exempel från idag.
I lördags vaknade jag och Mats strax efter nio. Gick upp och åt en stadig frukost innehållandes ett ägg och en tallrik havregrynsgröt. Halv elva var träningskläderna på, löparskorna knutna och mössan satt där den skulle. Lätt joggning ner mot Lötsjön, börjar med att värma upp alla leder så som axlar, anklar, knän osv. Lötsjön är cirka 1,5 km runt och vi löpte två varv med fyra stycken stopp för övningar för att få upp pulsen för att sedan låta den gå ner i "vilopuls" när vi joggade. (Rätta mig om jag har fel Mats). Första stoppet blev jägarsittning i 1 minut, alltså sitta med benen i 90 grader mot en vägg. Ska för övrigt tillägga att jag aldrig joggat utomhus utan hållt mig till löpbandet på gymet. Andra stoppet blev det crunches, eller vanliga sit ups. Tredje övningen handlade om armhävningar och sista stoppet blev övningar för ryggen. Låg på mage och lyfte huvudet och överkroppen för att stärka ryggen. Allt var sjukt jobbigt för en ovan människa som jag, men är otroligt tacksam, som förstapass, att jag hade nån med mig och pushade mig till det sista.
Idag kom jag iväg ganska sent hemifrån, trots det att jag började 11.30. Gick utanför min dörr 10.52 och det tar cirka 45 minuter att gå till jobbet i lagom takt. Tänkte att herregud, jag kommer inte hinna i tid och jag VÄGRAR tamejfan åka bussen ut. Turligt nog hade jag bestämt kvällen innan att jag skulle dra på mig träningskläderna som jag hade i lördags. Fick låna ett underställ av Mats, eller tröjan. Otroligt varm. Så på med löparskorna, långkalsonger, mjukisbyxor, träningslinne, underställströja och Mats träningsjacka från Försvarsmakten.
Måste medge att det var lite halvbökigt att jogga och promenera om vartannat med en matlåda i handen. Men det gick. Stämplade in på jobbet 11.27.
Tidigare i veckan och veckan innan det så föreslog Mats att jag kan springa hem från jobbet. Tänkte för mig själv att det inte fanns på världskartan att jag skulle springa hem. Herregud. Visste han inte hur långt det är?! (Antagligen inte iofs när jag tänker efter), till och med JAG visste inte hur långt det var, förrän ikväll.
Tänkte att; Nu jävlar anamma ska jag tusan jogga hem. Och det gjorde jag. Utan stopp, ja förutom de två gånger utanför jobbet då hörlurarna ploppade ur öronen och jag tillslut blev förbannad och vägrade ha på mig dom. Annars så blev det hela vägen hem.
Min första tanke var att jag inte skulle pallra mer än till Sandbyhov men när jag fortsatte satte jag nya mål längs vägen. Stockholmsrondellen. Mitten på Stockholmsvägen eftersom det kan vara Norrköpings tråkigaste väg att gå/springa, Norr Tull, eftersom jag visste att hela Kungsgatan väntade på mig och dess uppförsbacke. Sista målet som jag nästan var hundra på att jag skulle stanna vid var backen precis nedanför mig. Kungsgatan, men sista backen upp mot Väster Tull. Men jag fortsatte springa, pushade mig själv att det bara var ett par hundra meter kvar!
Nu sitter jag här. 4.3 km från jobbet, nyduschad, mätt efter att ha ätit en tallrik med gröt och ett ägg och njuter av att jag pressade mig själv. Att jag utmanade mig själv att faktiskt springa hem. Något som var bortom all realism för bara en vecka sedan.
Nedgång, oh boy!
71.0 stod vågen på imorse. Vet inte varför, men jag trodde den skulle stå på mindre? Men 7 hekto på en vecka när man skött kosten och motionerat (den rätta vägen alltså) är väl helt okej, eller bra? Jag vet inte riktigt. Jag är nöjd. Hoppas det håller i sig såhär. 1,2 kg kvar till mitt första delmål är nått. Två veckor kvar. Borde gå, 0.6 kg per vecka. Det är så jag hållt det den här veckan iallafall!
Lustigt nog har inte midjemåttet minskat.. Hm..
Nu är det dags för att plocka iordning, packa och göra sig vacker, men inte för att förglömma den viktiga frukosten! Hallå där havregrynsgröt, jag har längtat efter dig!
Snart rullar tuff-tuff tåget mot Stockholm, och som jag längtat.
Ledighet.
Imorgon far jag och min otroligt snygga rumpa till Stockholm. Det kommer bli grymt skönt att få tre lediga dagar tillsammans med Mats efter 8 dagars jobb. Har inga direkta planer på vad vi ska hitta på förutom gå in i diverse butiker där man kan hitta roliga saker, hehe. Får se vad man kommer hem med ;)
Apropå ingenting så försvann mina recept jag skrev ut idag på jobbet.. That makes ma a little bit sad... För det var bra recept. Hmm.. Undrar vad jag ska förbereda för någon mat imorgon när mannen kommer hem, lax hade varit förbaskat gott. Mhmm..
Har hunnit fixa mina naglar också. Svart baslack, mörkröda tippar med lite vita blommor på. GOD DAMN I LOOK GOOD! (.......)
Nu är det dags att sova. Ska bli skönt att sova ut OCH att få sovmorgon. Ljudlöst utan vibration, ja tack.
Invägning nr 2.
Tre dagar, 4½ timma, 3 mils promenad och bra kost. God damn om inte vågen visar minus imorgon.
Kära havregrynsgröt.
Alltså.. Havregrynsgröt är så jäkla underskattat. I love it. Perfekt frukost, mellanmål, kvällsmål. Jag har lite mjölk i och en matsked sylt på ungefär. Ser redan fram emot frukosten imorgon, trots det att jag inte är någon frukostmänniska ;) Dock längtar jag verkligen efter en macka, scones med lite marmelad och en stark ost på. Det längtar jag efter. Jädrans Gelinder som skrev om kantarellpytt. Blev genast sugen på pyttipanna, fast skolans pyttipanna då självklart. (Anna vet vad jag pratar om.) Fortfarande mat i min hjärna, insåg att det var en utmaning att vara hemma när man är strikt på maten, speciellt när jag var hemma hos syster. Hela kylskåpet är fullpropat med godsaker.. men låt bli!
3 dagar och sammanlagt 4½ timmes promenad. Kosten funkar, dock hungrig, men det funkar. Får gå igenom kostschemat i helgen. :)
Nu väntar Sveriges mästerkock, eller det som är kvar av det. Lite chillax framför tvn och sen tidig sänggång <3