.

Att vara en tönt.

Det är intressant hur folk tycker jag överdriver med min kost och träning. Jag kan förstå att det kan verka som en drastisk förändring om man jämför med hur jag var för några veckor sedan. Speciellt min syster tycker jag är "töntig" som hon uttryckte sig. Att det var exakt såhär jag var när jag var tillsammans med Mattias.

Det är såhär jag vill vara. Äta rätt, äta den mängd och i rätt proportioner för att jag ska må bra, gå ner i vikt. Speciellt nu i början när jag vill ha en mer kick-start. Jag vill komma igång med träningen och jag är glad att jag har kommit igång och att jag tycker det är kul!

Jag skulle inte blir irriterad om det faktiskt var en idrottsmänniska som sa till mig att jag överdrev. Då kan jag förstå, de vet verkligen vad kost och träning handlar om. Likaså om t.ex. Mats sa att jag överdrev så skulle jag ta det på ett annat sätt. Men nu säger min syster till mig som borde vara i behov av att vara i min sits och det sa jag till henne.

Ställde klockan på sju idag för att komma upp ordentligt, äta frukost och hinna sitta här en liten stund innan jag beger mig iväg till gymet strax. Träning av ben står på schemat och jag är ganska pepp ändå! Baksida och framsida av lår, vader, rumpa. Blir fint det.

Självklart har alla sin mänskliga rätt att uttrycka sina åsikter, men vad många missar är framför allt hur och i vilken kontext man framför dem. Likaså ska syftet med dem också kunna motiveras konstruktivt. För det är mottagaren som väljer hur informationen ska tolkas, inte sändaren. Enklaste sättet att vinna den striden kan vara att ifrågasätta åsikten. "hur menar du nu, kan du utveckla det där?" el. "Det ligger något i det du säger, jag uppskattar din åsikt men jag håller inte med". En rätt så kul övning, för det är den rakt motsatta reaktionen av hur sändaren förväntar sig att du ska reagera. Jag hade en sån situation i veckan:

Jag gick från en av byggnaderna i Kvarn, glad med ett leende på läpparna. Jag möter en annan kadett som är ökänt för att vara lite små kaxig och matcho. Jag hälsar genom att lätt men märkbart nicka på huvudet. "Fan Papi, du ser ut som en mupp", sa han. Jag skrattade och sa med ett leende "Tack!". Han log tillbaka, och skakade på huvet innan vi passerade varann.

Hur han högst troligen förväntade sig och önskade sig var att jag skulle reagera negativt. Då skulle han fått ut vad han ville genom en så korkad kommentar. Men när det blev raka motsatsen, vann jag inte bara diskutionen utan även fick honom att le.

Vad som är den hela historien bakom åsikten du fick är jag inte insatt i, däför har jag inte heller den rätt att argumentera för eller emot den. När du sätter upp dina mål, ska du slå hårt och stå fast vid dem. För när det kommer till "kritan" är det Du som ska leva med dina beslut, ingen annan.