.

Fyra känslomässigt jobbiga dagar väntar. Idag har varit en känslomässigt jobbig dag. Känslorna har gått upp och ner. Från att dagen började glatt till att jag sitter här och känner mig kluven. Vad är det som händer egentligen? Allt är bara jobbigt just nu, men ändå inte? Räknar ner dagarna tills jag får mina lägenhetsnycklar.
På söndag flyttar jag tillbaka temporärt till Jockes lägenhet. Trots att det går okej att bo tillsammans med sitt ex så kan det bli jobbigt ibland. Få ha sin privattid. Ta hem vem man vill.

Idag träffade jag Kristian. Det var mysigt. Vi satte oss på Wayne's uteservering. Han köpte mig en latte, gentleman som han är. Snackade mycket om relationer, vi förstår varandra och det känns skönt. Att få ha en kille som man kan prata med, vara sig själv med. Han har visst börjar ta gitarrlektioner, fan vad trevligt. Det skulle jag med vilja göra, nån gång iallfall. Snackade lite löst om att han även kanske skulle lära mig japanska. Han behärskar ju språket och vi är bra vänner, så varför inte? Blev dock en kort fika då jag skulle bli upphämtad av Patrik vid fem.
Nu sitter jag här vid deras dator. Zoey sover och jag har precis tittat färdigt på Sveriges mästerkock-final. Fel person vann för övrigt. Fan.

Aldrig bra att skriva inlägg när man är själv på kvällen. Har försökt behärska mig med att inte tänka för mycket och inte heller överanylasera grejer, kan inte hjälpas bara. Jag har även blivit bättre på att säga vad jag tycker, vara ärlig. Det känns konstigt. Förut har jag alltid hållit inne med vad jag tycker och tänker, men det skadar bara mig själv. Nu när jag umgås mycket med en person som säger precis vad den tycker, även om mig så försöker jag vara likadan. Självklart blir jag ledsen ibland och försöker att inte ta åt mig. Blir bättre och bättre för varje dag.

Allt känns underbart på ett sätt, men jag börjar sakta ge upp. En del av mig vill bara sticka iväg. Vill bara förstå varför saker och ting ska behöva ta så lång tid? Alla problem löser sig på något sätt. Finns alltid människor som vill hjälpa dig. Mitt hjärta brister av att ha det såhär. Jag blir ledsen. Jag mår inget bra. Speciellt inte efter idag när jag åkte tillbaka in till stan igen. En annan del av mig skriker att inte ge upp, hålla ut. It's worth waiting for. Men för i helvete, det vet jag väl. Nackdelen med att vara människa, att vara en tjej som jag, är alla känslor. It sucks.
Jag gråter en skvätt och hoppas, tror och vet att den andra delen av mig är starkare. Den delen av mig visar framtiden och säger att det kommer bli bra. Snart.