.

Nu orkar jag snart inte mer. Vet inte ens om jag ska vara ledsen eller bli riktigt arg.

För en vecka sedan fick jag reda på att min älskade mormor gått bort.
Helt fruktansvärt och jag saknar henne jättemycket. Begravningen kommer vara
jättejobbig att gå på och jag ska senare jobba på kvällen.
Får se om jag kommer ta ledigt. En väntad bortgång av någon man håller kär
är tillräckligt jobbigt. När man plötsligt får reda på, att för två dagar sedan att sin lekkamrat,
granne plötsligt rycks bort från det här livet.. Det är alldeles för jobbigt.
Jag har tagit Daniels bortgång väldigt hårt. Trots det att vi inte umgicks alls de senaste åren.
Ett vänligt hej när vi såg varandra. Minns hur vi satt, på trappan till hans altan och
bytte hockeykort. Minns hur vi sprang runt och lekte i hans trädgård.
Känns så lustigt. Sa till mamma i fredags att jag inte sett Daniel på länge.
Just då kom han hem i sin vita bil. Som om jag skulle få se honom en
sista gång innan han gick bort under lördag morgon.
Han var alldeles för ung. Två månader kvar tills hans skulle fyllt 20 år.
Som mormor sa: "Unga Kan dö, gamla Ska dö."


Idag kom pappa hem och berättade vad som hade hänt i slutet av förra veckan.
En annan granne, som är i samma ålder som mina föräldrar har gått bort.
Efter att blivit bra efter bröstcancer för ett antal år sedan hade den tydligen kommit
tillbaka ganska plötsligt. Hon hade känt smärta i armen för två veckor sedan ungefär
och trodde att det var någon inflammation i någon muskel och fick medicin för det.
Det hjälpte inte. Det visade sig att cancern spridit sig i hela kroppen.

Whoever "the mighty God" är, nu får du lägga av.