Mobilinlägg nr 198.

Förväntansfull dag. Hade saker att vara glad över. Trots det faktum att jag missade bussen imorse och fick gå ner till söder tull så var jag ändå glad. Idag skulle jag få prata om saker jag burit inom mig. Skönt att äntligen få säga det jag vill ha sagt! Dagen gick. Försvann på möte i 2 timmar. Intressant.. fick en annan syn på hur jag jobbar. Kommer bli lite ändringar, inget slappt längre och visst var jag pepp på eftermiddagen sen! Jobbade på som ett djur, sprang runt på olika avdelningar och hjälpte till. Kul! Hade en intressant dispyt med Kalle. Jag ventilerade mig, sa att det här är min åsikt. Han verkade inte gilla det, men tog också till sig det jag sa. Har börjat tuffa till mig lite. För ett halvår sedan skulle jag aldrig vågat ta upp det där. Har mycket att tacka en viss person för det. För mig som varit ganska försynt med om vad jag tyckt och tänkt, säger nu alltid vad jag tycker. Skönt. Tack.

Många personer har format mig till den jag är idag. Första personen var nog Robby Säberg. Började prata över internet ages ago. Kommer inte ihåg hur det gick till, men han har varit min största musikinspiration i livet. Han introducerade mig för rocken, metal, punk. Antagligen hade jag fortsatt med Backstreet boys till idag annars ;) Jocke (inte min bror) var en som satte min värld i en annan riktning också. Han fick mig att känna mig viktig, saknad. HAN var någon jag också saknade och ville träffa om och om igen. Han var början till min stora tro på kärleken. Därefter dök Mattias upp. Killen som fullkomligt vände upp och ner på mitt liv totalt. Så förälskad, så underbar. Första pojkvännen. Allt var rosa moln. Han fick mig att känna mig älskad. Tills den dag jag dör, kommer han alltid finnas i mitt hjärta. Inte på samma sätt som då, men alltid i mitt hjärta. Vissa människor har gett intryck också, men inte lika stort och avgörande. Så atte, känn er inte glömda ;)

Vissa personer har gett ett motsatt intryck i mitt liv. Tyvärr. Intryck som jag olyckligtvis bär med mig än idag. Svek. Svek från tre olika personer som stod mig nära. Tyvärr är det många gånger att gräset ibland kan se grönare ut på andra sidan. Lurad, sviken..

who am I kidding? Jag försöker och försöker, men till vilken skillnad? INGENTING. Blir bara så ledsen och besviken. Om och om och om igen. Tyvärr bryr jag mig, det ligger naturligt i hur jag är. Borde kanske sluta bry mig totalt? Smita? Det vågar jag nog påstå att du gör ja. Inte på det sättet att du skiter i det, men du bryr dig inte riktigt ändå.. Om du hade gjort, hade aldrig detta inlägg behövts komma upp. Om du säger något annat så är du ärligt dum i huvudet. Se! Ärlighet! Truth's a bitch.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback