.

Att visa sig stark är både en för- och nackdel. Fördelen är att man kan lägga saken åt sidan och fokusera på t.ex. jobb, skola osv. Medan nackdelen är att man ofta bygger upp skiten, tills det en dag brister. Jag är både och. Har fruktansvärt lätt till tårar när jag vet att något är fel eller om jag behandlat någon illa, eller tvärtom. Jag bryr mig alldeles för mycket och har svårt att låta ett problem eller situation vara. Som situationen mellan mig och den evigt omtalade personen; Andreas. Jag bryr mig alldeles för mycket. Hade jag rått om mig själv och bara mig, hade jag bett honom dra åt helvete för länge sen. Sagt att han aldrig mer behöver prata med mig. Att det han utsatt mig för är bland det vidrigaste man kan utsätta en människa för psykiskt. But yet again kommer min tvivelaktiga sida fram. Jag bryr mig. Jag får en klump i halsen vid blotta tanken på att förlora honom. Hur han tittar på mig. Knäsvag. Jag förstår varför hon gör allt i sin makt att hålla honom borta ifrån mig. Att jag är ett hot för henne? Kan du ge dig fan på att jag är. Har en lång lista på allt jag vill ha sagt, Alla frågetecken, all undran. Var tvungen att få ner alla frågor på papper. Är trött att få jobba för två, kämpa för två. Det är så jävla mycket snack och ingen verkstad. Det är väl så det blir, när man är rädd och feg, för jag kan inte se någon annan förklaring på varför det har tagit sån JÄVLA TID!! Alla mina frågor och funderingar slutar egentligen med samma huvudfråga.Varför?