.

Sitter här i soffan. Har slutet räkna på hur många dagar i sträck jag tittat på How I Met Your Mother när jag kommit hem. Börjar bli sjuk. Halsen kliar, näsan är igentäppt, nyst otaliga gånger och huvudet dunkar. Hoppas det inte bryter ut ordentligt. Sitter och är ledsen. Ledsen på mig själv för att jag fortfarande bryr mig, ledsen för att jag tror att Han bryr sig, men det gör han inte. Inte det minsta och det gör ont att tänka på. Du har gjort ditt val. Trygghet före ...? Vet inte vad du var rädd för. Hur mycket jag än försöker att få ett avslut, så skiter du i det. Du tar dig aldrig tid att träffa mig efter jobbet, för God forbid om Julia skulle få reda på det?! Att vi faktiskt pratar med varandra utanför arbetstid. Då skulle DU sitta i skiten och det går ju absolut inte. Du mår dåligt, du är rädd, du vet inte."Why is it always about, you, you, you? And all the talk about making your dreams come true, but what about us? I can't hear you say a word.." (Sorry om jag kommer ihåg texten fel Anna). Det är du som orsakat alla problem Andreas så det är ditt jobb att lösa dom också. Det enda jag har begärt i ett halvår är, lite tid från dig. Inte ens det kan du ge. Alltid på dina villkor. Alltid.. Tycker du inte jag är värd bättre? Förvirrad. Har mått som en påse med skit idag psykiskt. Det tar slut mellan Anna och Kim. Knappt två månader senare träffar hon Martin kärlek blomstrar. Allt är hur mysigt som helst. Det tar slut. Hon och Kim har fått tillbaka glöden igen. Kärlek, kärlek, kärlek. Så lycklig, så kär. Underbart att se henne må så bra, men det drar ner mig ännu mera i träsket. Lämnade tillbaka Zelda - Twilight princess till A idag. Vill inte ha kvar något som påminner om honom. Det gör tillräckligt ont som det är.Hopp. Vågar inte längre hoppas på någonting. Mina hjärnspöken från den här situationen kommer förfölja mig till nästa kille. Tyvärr. Tack. Hoppades på att få träffa David när vi åker till London, men nej. Han ska inte vara kvar i Storbritannien då. Just my luck. Det var länge sen jag grät så mycket som jag gjorde idag. Kom hem och allt brast. Varför? Kommer för alltid vara den eviga frågan. Ja tills den dagen du faktiskt vågar säga till din sambo att; Idag ska jag träffa Jannika efter jobbet och få ett avslut på det hela.Tills den dagen kommer, har du varken respekt, vänskap eller lojalitet från min sida.