.

Ledsen för allt jag orsakat dig ikväll. Ledsen för att jag tvingades lämna dig i dörröppningen. Jag fick med all styrka jag hade, ta mig därifrån och stänga dörren bakom mig. För en minut stod jag där, utanför din dörr med huvudet lutandes mot väggen, fortfarande med handen liggandes kvar på handtaget. Villa öppna dörren, sätta mig bredvid dig, säga att allt här i livet har en guldkant. Men vad skulle det tjäna till? Du hade lyssnat på vad jag sagt men inte hade det hjälpt.

Jag är ledsen..

Du är dock en människa som jag är tacksam över att ha lärt känna. Du är god på alla sätt och vis, du ser gott i alla människor. Du är fin. Mitt hjärta skulle gå i tusen bitar om vi inte skulle fortsätta prata. Du förstår mig. Du förstår hur mitt år har varit. Ett bollplank, en axel att luta sig emot. En famn att krypa upp i.

Förlåt för att det blev som det blev. Känslor kan man inte styra över.

Jag hoppas att molnen skingras från din himmel snart och att solstrålarna kommer att träffa ditt ansikte. För du vet Daniel, allt händer av en anledning <3