.

Hej.

Jag mår någotlunda bättre, långt ifrån bra, men bättre. Kunde glädjas med att Andreas kom hem igår. Yay!
Dessutom blev det lite öl och lite captain morgan & cola hemma hos Jonna och Patrik (som jag fortfarande är hos).
Henka och PB gjorde oss sällskap och det blev färskpotatis med timjan och vitlöksmarinerad fläskkarré. Fan vad fint. Fast vad mer kan man begära när Henka sätter igång och ska laga maten? Hade det iallafall jävligt fint. Snackade en hel massa om livet om vad som händer nu, har hänt och vad som kommer att hända.

Nu längtar jag tills ikväll då det blir lite fint umgänge med bästa Micke och Anna, men först fika-date med Nicko, My och Anna, planera lite inför tisdag. Lisberg blir bra, kan inte längta nog, hoppas på uppehåll.

Fy fan för den här veckan som varit. Ja bara känslomässigt iallafall. FY FAN. Det blir bättre. Snart. I hope?
Som Anna sa, du får gråta tills du inte kan gråta mer, sen gråta lite till, efter det får man ta sig i kragen och gå vidare från där. Har nog kommit till det stadiet att jag har gråtit till jag inte kan gråta mer. Får gråta lite till och sen gå vidare därifrån.

Kommer ha med kamera ner till Götet så den som har facebook får gå in och kika på bilder, would be all except two of you.

För den intresserade gjorde min mage uppror igår efter den goda maten. Efter de senaste dagarnas frånvarande av mat, brist på apetit osv så blev det lite mycket. Mådde illa ett tag och hela jag kändes som en ballong. Alkoholen tog sin rätt också på tom mage. Ha!

Nu har jag en trotsig liten dam som vill sitta i mitt knä (det är inte Jonna). Better go!


Puss då.