Mobilinlägg nr 66.

Jag vet att jag skulle berättat först för dig innan jag skrev det här, men jag kan inte. Jag får ju inte höra av mig till dig, finns inget sätt jag kan få tag på dig förutom på det här sättet. Om jag ringer lägger du på, om jag skickar meddelande får jag inget svar. Klart jag kan vänta till nästa vecka, men jag är som jag är. Rädd? Aldrig varit så rädd när jag är med dig. Att ha så mycket att förlora känns skrämmande, men bra. Samtidigt har jag aldrig känt mig så trygg som jag är när jag är med dig. Självklart vill jag fortfarande ha dig, men mitt hjärta har gett upp när du inte säger allt vad som försiggår i din hjärna, försöker få dig att berätta. Vi har dansat runt i den här dansen länge nu. Förlåt att jag inte så något till dig först.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback