.

Flickan studerade sitt ansikte i spegeln, mascaran rann nerför kinderna, svullna ögon och röd näsa. Såhär hade hennes vardag sett ut den senaste tiden. Med tiden hade hennes undermedvetna börjat spela henne ett spratt. Hon började känna att hon kanske faktiskt förtjänade det här, något måste hon ställt till med för att ha hamnat i den situation hon var i. Hon tittar sig själv i spegeln igen och kan nästan se hur hjärtat krossas bit för bit. Vad hade hänt? Var hade kramarna, kyssarna tagit vägen? Var hade det retsamma beteendet tagit vägen? Hon torkar bort sina tårar som rinner med baksidan av hennes hand.Ryck upp dig för fan! Han är inte värd det! Flickan försökte intala sig själv att han inte var ett svin, att han inte var ett avskum som behandlat henne såhär. Hon ville glömma, förlåta, gå vidare. Innerst inne visste hon att hon aldrig skulle glömma vad som hänt, aldrig skulle hon kunna förlåta honom heller. Nånsin.

Fredagskväll. Det flickan inte visste då var att efter den dagen, skulle inget bli sig likt. Hur kunde Han tycka om en sån som Hon? För henne var det ofattbart. Hur kunde han få känslor för en sådan som hon själv? Han hade allt och hon var mest grå. Deras möten skulle bli passionerade, uppspelta. De kunde inte få nog av varandra. Hon levde i ett lyckorus som sträckte sig ända ut till fingertopparna. Hon trodde han kände likadant. Hon kände att med honom hade hon hamnat rätt. Han fick henne att må bra. Han plockade fram alla hennes positiva sidor. För flickan var han allt. För henne var han en på miljonen.

Med tiden skulle det som en gång varit glädjetårar bli utbytt till ett krossat hjärta och tårar av sorg och förvirring. Flickan tar en sista blick i spegeln innan hon går ut från toaletten. Hon möter hans bruna ögon för en sekund. Vill ge honom en kyss. Han vill kyssa någon annan.