Mobilinlägg nr 42.

Trodde inte jag skulle behöva bli mer sårad, att efter förra veckan efter allt du sa till mig, att allt skulle bli så jävla bra. Att vi äntligen skulle få se Battle Royal tillsammans, att vi skulle kunna träffas utan att nån skulle lägga sig i. Men som sagt, besviken är bara förordet. Varje gång jag bett dig, bönat att du inte ska åka till utomlands, lyssnade du då? Eller brydde du dig inte? Tänkte du då vad konsekvenserna kan bli? Känner mig så lurad, så lekt med. Falskt spel. Varför vill du åka med henne? Fy fan, helvetes jävla kuk, fuck. Blir så sårad, inte sårad på det sätt att det går över när du kramar mig, eller ger mig en puss på pannan. Allt allt blir bra på två sekunder. Det här känns... jävligt. Hoppas din gratisresa är värd att lämna mig här. Det kanske slutar med att du förlorar både mig och henne. Hoppas du är medveten om vad du sätter på spel. Så jävla ledsen jag varit över dig fattar du nog inte även om du tror det. Känner mig sviken och förbannad, vilsen, sårad och trampad på. Känns som ett hån. Just nu vill jag inte fortsätta kämpa. Mitt hjärta har gett upp. Allt jag ville var att få lite tid tillsammans. Kanske hittar jag tillbaka till mitt hopp om oss, men just nu känns det tungt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback