Mitt hjärta.

Du vet den där muskeln som sitter innanför din bröstkorg? Otroligt vad den läker fort när det kommer till känslor. Inatt drömde jag om Mattias hela natten, hur mycket han hatade mig, hur mycket han avskyr min åsyn. När jag vaknade var jag lite ledsen. Tror det hade lite med att jag var ledsen när jag gick och lade mig. Ältade en massa grejer i huvudet. Tänkte mycket på mitt och Mattias förhållande innan jag somnade. Hur jävla bra vi hade de mestadels, men hur annorlunda det kom att bli mot slutet. Hur mycket han än kommer att hata mig så kommer han alltid ha varit min första kärlek. Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och jag kommer föralltid älska honom på ett sätt.
Just nu gör jag plats i hjärtat för en alldeles speciell kille. Som sagt, lustigt hur fort vi läker inombords. Minns som det var igår jag knappt kunde hämta andan pga all gråt och hyperventilering den 17e mars. Jag har aldrig varit så trasig som jag var den kvällen, men jag har samtidigt aldrig känt en så positiv instinkt till framtiden som då heller.

Mitt hjärta har fått sig rejäla smällar sedan den 17e mars. Delvis på grund av Mattias och vårat uppbrott, men också hjärtats styrning till den här andra killen. Kommer inte ihåg att det var såhär jobbigt att tycka om någon. Att det skulle vara såhär komplicerat. Dock har jag alltid kämpa hårt för att få det jag vill ha om jag vet att det går att uppnå.

Den här veckan har bara börjat. Trots det har jag inte träffat dig sedan i torsdags. Fan i helvete vad jag saknar dig redan. Saknar bara att få prata med dig i telefon. Är så glad att vi iallafall fick en chans att prata i fredags. Men det kan väl vara bra att få sakna varandra I guess. Att längta efter någon är bland det bästa som finns. Trots det är jag fortfarande rädd att förlora dig. Snälla ångra dig inte. Vill kunna genomföra Annas små planer :D Vill ta med dig till Stegis nästa år med resten av gänget. Vill vakna upp vid din sida varenda fucking dag. Vill vara din..

Höjdpunkten att se fram emot inom den närmaste framtiden är;
Att du kommer hem igen, självklart, men förutom det. LISEBEEEEERG!!! Kan inte säga det nog med gånger. Liseberg!!!! Omfg. Hoppas vi inte kommer dö på bilresan ner eller upp och inte att någon maskin får för sig att stanna när vi hänger upp och ned. LISEBERG!!!
Imorgon ska jag sola. Sola I tell you, härligt att min semester börjar med soligt väder, keep on going please.
Ne, nu hoppas jag min kära syster och hennes sambo kommer hem så jag kan åka hem och fortsätta filosofera om livet. Mitt vardagsnöje här i livet. Du och jag John Dorian, du och jag.


(Lånade av Anna;
www.anniball.blogg.se)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback