.

Det här med utseende. Vad är den stora grejen egentligen? Ideal har funnits i alla tider. Man skulle vara tjock, sen smal. Ena stunden var det vackert att man var lång, andra gången skulle man vara kort.

Jag är ytlig, det vet jag och det är något jag står för. Utseende är långt ifrån allting men det är fortfarande a big fucking deal! Jag har självt bantat, svalt mig själv, köpt vissa kläder för att "passa in". Jag tycker om att ta hand om mig själv. Vaxa benen för 325:- är ingenting. Färga och klippa håret för 1200:- är ingenting. Saker som jag gärna gör. För min egen skull i första hand förstås.

Igår hade vi en livlig diskussion på jobbet som lätt kunnat eskalerat till ett slut där folk blev tjuriga på mig.
Jag uttryckte mig som så att jag tycker det är väldigt viktigt att en kille har fina kläder och tycker om att ta hand om sig själv. Att om en kille klär sig "sloppy", trots fin personlighet så har jag ändå utseendet i åtanke.
Kalla mig vad ni vill. Jag VET att så många av er tycker likadant som jag fast ni inte vågar medge det. För det är fel att tycka nåt som går emot den svenska "vi-är-lagom-med-allting".

Jag är otroligt glad att Mats tycker om kläder och utseende. I mina ögon gör det honom ännu mer attraktiv.
Små skitsaker som att han har en snygg brun skinnplånbok istället för ett kortetui gjorde mig glad.
Ytligt? Javisst.
Lika attraktiv tycker jag han var när han låg i mjukisdress, i hög feber, ynklig.

För mig är utseendet något som också definierar mig som jag är som person. Lite av ett första intryck innan man ens pratat med varandra.

Iallafall. Utseende är viktigt för mig. Om du tänker efter riktigt noga så är du säkerligen mer utseendefixerad än vad du tror.
Klä upp sig inför fest.
Smink.
Kanske du tänkte efter en extra gång vad du skulle ha på dig på den där första dejten?
Vilka skor matchar till dom byxorna?

Am I right?

Bara för avrunda detta inlägg, slänger jag upp en bild på mina nygjorda naglar som söta Sara gjorde på mig efter jobbet idag. Tack gullet!