.

I helgen som var, skulle jag och mannen åka till Gnesta och kika på hur han växt upp. Dock bestämde vi oss för att åka nu till helgen. Helgen innan löning kändes sådär att åka på i och med att, ska vi vara borta hela dagen kommer vi säkerligen käka både lunch och middag ute samt bensin.. så ja.

Istället gick vi på långpromenader både lördag och söndag. Mats ville se lite mer hur Norrköping ser ut, nu när han faktiskt bor här! Så på lördagen tog vi en tur tillsammans med syrran och Zoey först förbi väster tull och runt gamla lasarettet. Gick i lite småparker. Slängde småsten på Henkas fönster för att se om han var hemma (det var han, men uppfattade inte att något viktigt hände utanför hans balkong). Vi gick vidare till Vasaparken, jag och Zoey gick och lekte massor i deras lekpark och Mats och syrran satt och glassade vid fontänen.

Tillslut kurrade magarna och en god och välbehövlig lunch på Paus intogs. Samtliga fick matkoma deluxe. Vi satt och jäste en stund innan vi gick vidare mot söder tull där syrran och Zoey skulle bli upphämtade av Patrik. Mitt i stan har de dumpat av en stor sandhög som de senare har satt solstolar på. Lite charmigt, en playa mitt i kaoset.

På söndagen bestämde jag och Mats för att ta ännu en långpromenad. I lördags kväll hade vi bakat kladdkaka så vi tog med det som hade blivit över samt ta med kaffe i termos. MEN! Innan vi gick hemifrån frågade jag Mats om han hade fixat kaffet. "Delvis" fick jag till svar. Jaha? Tänkte jag. Jaja.. vi går väl. Började med att gå runt strömmen, eller halva iallafall. Innan man tar U-svängen för att gå tillbaka så gick vi till vänster istället och kollade var den stigen ledde till. Vi kom till Himmelstalundsfältet, en sida av stan som han ännu inte sett. En perfekt plats att ta en paus på. Vi gick runt, runt, fram och tillbaka efter en bra plats som låg i lä. Varför?.. Jo. Mats hade planerat att koka vattnet över öppen eld som vi skulle ha till kaffet. Fram med torra småpinnar och torra löv att starta elden med och sen bygga upp succesivt med större pinnar.

Trots att jag jag var lite skeptisk i början och trots det faktum att jag är ganska bekväm av mig och inte speciellt primitiv, så uppskattade jag det verkligen. Ser till och med fram emot nästa gång vi gör något liknande! Det var jättemysigt att sakta följa hur vattnet blev varmt och tillslut började koka. Vi kokade vattnet i en vanlig 33 cl vattenflaska. Min första tanke var att flaskan skulle smälta direkt. Fast det gjorde den inte! Lite deformerad, men intakt. Coolt som fan.

Efter det var det riktigt mysigt att ligga kvar på filten, uppkrupen i Mats famn och lyssna på susandet i träden.