.

Idag är det 5 månader sen Mats frågade chans på mig (och ja, han frågade chans). Det var så damn gulligt när han gjorde det, att jag dog en liten smula. 5 månader som har innehållit en sjujäklars många turer. Både bokstavligt och bildligt talat.
Att vi skulle blivit sambosar (is that even a word?) innan vi ens firat 5 månader var något jag aldrig kunnat drömma om. Jag suger åt mig varenda smula av det här. För jag kan inte säga annat än att jag faktiskt är värd det här efter föregående år. Jag är värd lite äkta kärlek och jag är lycklig lottad över att fått träffa en människa som Mats. En sådan själ som en själv. Som ger villkorslöst.

Det här har varit de bästa 5 månaderna i mitt liv än så länge. Jag är så jävla kär och bara det i sig kanske är något att fira?