.

Ikväll var sista gången. Jag har lovat mig själv att det här var sista gången. Jag hade ett längre samtal om det med M i helgen. Tvn slogs av och han riktigt spände blicken i mig. Intog så gott jag kunde någon sorts försvarsposition där jag satt i soffan. Kände mig intryckt i ett litet hörn där det inte fanns nån flyktväg. Bra var väl det, antar jag. För trots att det hände ikväll (förlåt älskling) så hörde jag vad du sa.
Jag känner mig starkare nu. Till skillnad från förra veckan då jag ändå åt hyfsat men inte räknade gram så som jag gjort tidigare, så har jag suttit ikväll och räknat. Har dessutom satt tisdag och onsdag som huvuddagar att träna.
Motivationen till att träna kommande vecka är verkligen noll just nu. Men jag VILL verkligen komma igång igen. Har mått skit i veckan men känner att det är dags att rycka upp sig nu.

Mats är min största inspirationskälla till att fortsätta. Han ger mig styrka i alla lägen. Är jag glad skrattar han med mig. Är jag ledsen håller han om mig och pussar mig på pannan. Han har varit orolig för mig, kanske mer än vad jag varit själv. Jag har ju förstått vad som hänt, men kanske inte riktigt innebörden med vad det kan leda till, och som utomstående, nån som älskar mig så som han gör, blir han klart orolig.
Jag kommer fortfarande behöva stöd. Jag kommer fortfarande ha svårigheter, men istället för att ge efter så ska jag kämpa emot med allt jag har. Jag kan. Jag vill. Jag ska.

Stanna. Tänk efter. Orientera/organisera. Planera.