.

Att erkänna att man är sjuk är ganska lätt. Att göra nånting åt det är en annan sak. Jag är glad att jag har tillräckligt starkt psyke för båda två. Funderar på om jag ska prata med mamma och pappa om det.
Fy fan vad min kropp är orolig. Det är så mycket som är jobbigt att tänka på.
Hur ska jag börja med träningen igen?
Jag är tillbaka på ruta ett med kosten.
När och varifrån åker vi till Boston?
Hur mycket kommer flygbiljetten kosta?
Kommer jag få ihop några pengar alls till biljetten?
Min helvetesräkning från tele2 kommer snart.. Räknar med 1900:-
Sjukhuset på onsdag.
Läkaren om två veckor.
Besvikelsen från Andreas.
Oron över mig själv och min ä.s.
Ångesten över att spara pengar till USA, att jag inte ens kan storhandla. (bra är väl det på ett sätt att skafferi, kyl och frys är tomma)

Kroppen skriker halt!
Trots detta fortsätter jag. Fan, fan, fan.

Jag har inte energi till nånting nu för tiden. Jag har inte lust med nånting. Jag vill inte jobba, jag vill inte städa, diska, träna, laga mat. Känns som jag börjar bli halvt deprimerad. Allt jag tänker på är mat. Vad blir min nästa måltid och kommer jag att klara av att Endast äta det? Patetisk var jag som trodde att det var min sista gång häromkvällen. Det var det inte.

Turligt nog har jag mina ankare här i livet. Som ständigt frågar hur det är med mig just nu. Ewelina, Daniel, Jonna och Mats. Fuck alltså.. Om ni inte funnits där bredvid mig när det varit som värst.. Tack <3

Längtar till sommaren.
En av de saker som håller mig igång. Saker jag ser fram emot inom den närmsta framtiden.
USA i april.
Varje helg med världens finaste.
Vecka 26-30.
Semester i sommar.
SOMMAR!!!
Mats poolparty (som jag planerar att bli superslimmad till.....)
Elitloppet i maj.
Minneskonserten i maj.
Sola och få färg igen på kroppen.

Bjuder på en bild från sensommaren. Brun, glad, full. PartyJannika was in the house!
Ett avsnitt av Hana Yori Dango, sen sova. I sängen den här gången. Inte somna på soffan inatt igen, okej?