.

För vissa är det en vardag. Vissa flyttar varje år, vissa flyttar aldrig. Jag tillhör den kategorin som aldrig flyttar. Hela min uppväxt har jag bott på samma plats. En stor villa i ett tryggt område. Mamma var hemmafru, mina föräldrar höll jämt ihop, så det hände aldrig något traumatiskt i barndomen. De enda gångerna jag flyttat var första gången hemifrån tillsammans med mitt ex in i en 1a på 27 kvm. Sen flyttade vi till en 3a, det blev lite stort tillslut så vi flyttade närmare centrum till en stor 2a. Enda gången jag flyttat efter det, var när det tog slut mellan oss och jag flyttade till egen lya. Här har jag nu bott i snart 3 år och trivs så otrooooligt bra.
Men så händer något oförutsett och man måste flytta, igen.
I mitt fall en oförutsedd uppsägning på jobbet. Killens företag han jobbar för går möjligen i konkurs. Vad gör man om det inte finns jobb i den stad du befinner dig i? Man tvingas söka nån annanstans. I mitt eller vårat fall föll Stockholm i smak.
Nu är det dags igen. Flytta.
Puh..