.

Känner mig ensammare än ensammast.. Klart jag saknar Mats, men är inte direkt saknad jag känner.. För någon.

Satt på pendeln påväg tillbaka från jobbet och en våg av känslor sköljde över mig. Kände mig så ensam. Liten i Sveriges huvudstad, inte 100% säker om jag tar rätt buss hem eller inte ibland, men jag har klarat mig bra ändå. Fick lite känslan av att; "vad fan har jag gett mig in på?" "Har jag verkligen gjort rätt val?" Det känns ju verkligen bra med jobbet, jag och Ranna har haft grymt kul idag, men ja. Hon är ju ingen vän än.

 

Suck.. Loooonely, I'm so loooonely.