.

Lite trött, lite berusad, lite hungrig. Jag sitter på tunnelbanan med mitt regnslickade hår i ansiktet. Härligt. Kroppen är kladdig och äcklig för det är luftfuktighet så det heter duga när regn möter varmt väder. Haft en trevlig kväll på F12 terrassen med jobbarkompisarna. Men.. Allt känns inte helt okej. Kanske är det alkoholen som pratar, kanske har jag fått en klarare bild under kvällen. Jag passar inte in här. Iallafall inte på sova. Det är nog inte en enda människa som jag träffat där som jag faktiskt skulle ringa upp på fritiden och umgås med. Möjligtvis nån kanske. Hur sorgligt? Den här festen skulle ju bli grym! Skulle bli hur grymt som helst. Istället slutar det med att jag står där själv med människor ringt mig som är mina arbetskamrater fast ingen av dem pratar med mig. Patetiska samtal där båda personer blivit lämnade ensamma och känt sig tvingade att föra ett samtal.
Det slutar med att han säger "ska bara titta till en kille här borta", men så kommer han aldrig tillbaka. Patetisk känner man sig.
Förlåt mitt bittra inlägg. Detta har säkert gått över imorgon redan.

Känner mig ensam. De två vännerna jag har här uppe är Anna och Sarah och inte ens dem träffar jag. Självförvållat.
Sen har jag "bara" Mats kvar här uppe. Hur mycket jag än älskar honom så räcker det ibland inte till.

Saknar folk från Norrköping. Just nu känns 16 mil längre bort än nånsin...