.

Svullna ögon. Trötta ögon. Snorig näsa. Jag skäms. Lik en hund med svansen mellan benen. Ni vet när man gjorde något dumt när man var liten och föräldrarna inte blev arga utan BESVIKNA. Den, DEN känslan har jag känt gånger tusen idag. Det var bara att ta in allt han sa till mig. Allt var sant. Allt lät så överdrivet. Jag önskar att det var det, men allt är sant. Inget hade bretts på för att låta det mer dramatiskt än var det är. Jag borde skämmas och jag gör det också..

Ett par pussar senare, två liter salta tårar och ett "nu blickar vi framåt" så försöker jag njuta av kvällen som är kvar. Imorgon åker Mats hem och vi ses inte förrän onsdag kväll eller torsdag.