.

Fredag den 19e september så hade Mats skjutsat Johan och Jennifer till flygplatsen. De skulle på bröllop i Aspen och skulle inte komma hem förrän på söndag kväll, 21e sep.

Därför så vaknade vi upp själva på lördagen.

Natten till den 20e så vaknade jag ett par gånger av att Mats vände och vred på sig. En gång vaknade jag till och han hade gått ut och lagt sig på soffan.

Vid tio nånting vaknade vi till liv och han fick en godmorgon-puss och en födelsedags-puss. För visst var det hans födelsedag. The dirty thirty.

Vi tog det ganska lugnt under dagen. Mats fick bestämma vad vi skulle göra. Vi la oss vid poolen en stund för att ta vara på de få soltimmar vädret erbjöd.

Timmarna gick och det var dags att göra iordning sig för Mats födelsedagsmiddag! Mats hade valt ställe; Oyster catchers.

Ett otroligt fint ställe med sjöutsikt. Vacker uteservering precis vid stranden. Maten var otrolig och personalen likaså. Vi valde att ta en Uber till restaurangen, som ligger ungefär 1,5 mil ifrån lägenheten.

Klockan är ungefär kvart över fem. Bordet är bokat till halv sex, så vi är lite tidiga. Vi blir visade till två fåtöljer i väntan på att vårat bord ska bli färdigt.

I bakgrunden ser vi ett bröllopssällskap. Män och kvinnor, finklädda.

Vi blir tillslut visade till vårat bord på uteserveringen. Solen strålar verkligen, vilket jag tyckte var otroligt skönt eftersom vi haft skitväder dagarna innan.

Vi bestämmer oss för förrätt och varmrätt och allt var verkligen kanon. Det var bara fisk och skaldjur, vilket jag normalt aldrig beställer. Men herregud vilken mat! Bland det godaste jag ätit.

Helt plötsligt ropar Mats att jag ska vända på mig, och långt där ute i vattnet ser jag en delfin hoppa upp ur vattnet.

Mätta och belåtna tycker Mats att vi ska gå ner på stranden. Vi är ju ändå där, vi har inte bråttom hem, varför inte kika runt lite? Mats lämnar sina solglasögon på bordet och jag blir lite halvt förvirrad. Ska jag lämna min väska? Från ingenstans kommer vår väldigt trevliga servitör och säger att han håller koll på våra grejer. Blir ännu mer förvirrad. 

Tänkte inte mer på det och följde med ner. Det var riktigt vackert och solnedgången höll nästan på att gå ner.

Mats kommer fram, håller lite om mig och säger att han älskar mig (så som han ofta gör). Jag säger att jag älskar honom också. Men det är här allt blev annorlunda. Mats gå ner på ett knä och fortsätter prata. Jag kom i halvt chock och minns därför inte alls mycket av hans romantiska tal, men det var i stil med att; vi snart varit tillsammans i tre år och han vill leva resten av sitt liv med mig. (Korrigera mig Mats med vad du sa, om du kommer ihåg.)

Med ena handen för munnen, andra stödjande mot hans axel och tårarna rinnandes längs kinderna, plockar han fram den där lilla asken jag drömt om sen jag var liten. Nervöst tappar han ringen i sanden, plockar snabbt upp den igen och frågar om jag vill gifta mig med honom.

Jag är i chock, får inte fram ett ljud, utan bara nickar mellan snyftningarna. Mats reser på sig igen och vi håller om varandra. I bakgrunden hör jag hur folk jublar och klappar händerna.

Jag får Mats ring och trär den på hans finger. Den är så himla fin, en perfekt ring till en underbar kille. Vi går hand i hand upp till vårat bord igen. Mina ögon är suddiga av alla tårar. "Congratulations!" hör man från lite överallt. Det är som en saga. Så som man alltid drömt om, men inte riktigt tror kommer hända. Vi sätter oss igen och det börjar fullständigt vräka ner! Fast jag har hört att det ska ge tur om det regnar ;)

Vår servitör kom fram med champagne och berättade att han passade på att ta ett foto på oss. Helt fantastiskt med tanke på att vi inte bett om det. Jag har världens vackraste ring och världens underbaraste fästman. Jag älskar honom så det gör ont. Jag är så tacksam att jag är välsignad med kärlek, inte bara från Mats, utan från vänner och familj.